Guldjakt i massgravar

I Polen omges de döda med stor vördnad. Kanske beror det på landets dramatiska och ofta blodiga historia. De polska kyrkogårdarna är alltid minutiöst välskötta, och gravarna är nästan alltid rejält påkostade. Alla helgons dag den 1 november firas mycket högtidligt, många ljus lyser upp höstmörkret, och stora eldar värmer skarorna av besökare som strömmar till kyrkogårdarna.

Men den vördnaden gäller inte alla. I sin reportagebok ”Płuczki” (Agora, 2019) skildrar den polske journalisten Paweł Piotr Reszka hur stora grupper av polacker grävde i förintelselägrens massgravar i jakt på ”judiskt guld”. Det är en skakande skildring och läsningen är som en helvetesvandring genom den mänskliga existensens lägsta sfärer.

Boken inleds med presentation av några av de närmare 450 000 judar som mördades i Bełżec. Korta biografiska notiser, namn, ålder, hemort, yrke. Det är ett skickligt grepp, de döda förvandlas från anonyma lik i en massgrav till verkliga människor med ett förflutet.

Sedan varvar författaren intervjuer med polisrapporter och redogörelser för rättegångar och olika myndighetsinitiativ.

Grävandet efter värdesaker börjar med en gång efter att förintelselägren stängs, redan någon gång under 1944. Efter krigsslutet formligen exploderar dessa aktiviteter i närbelägna byar och städer kring Bełżec, Sobibór och Treblinka.

Läs hela texten i Dixikon.se