När de politiska motsättningarna skärps dras allt fler
samhällsområden in i den ideologiska striden. Det är ett tecken i tiden att
också dansen är en del av idékontroverser, och Norrlands eget danskompani
Norrdans lämnar ett bidrag i den pågående samhällsdebatten.
Helt oförskyllt har folkdansen hamnat i den ideologiska
kampens frontlinjen. Vän av ordning kan förstås fråga sig vad denna till synes
harmlösa sysselsättning har i politikens epicentrum att göra. Svaret är enkelt
även om inte direkt uppmuntrande.
De växande nationalkonservativa krafterna håller fram en bild
av en depraverad, kosmopolitisk, väsensfrämmande mångkultur, som kontrasteras
mot en genuin, inhemsk – enkel och lättillgänglig – folkkultur: traditionella
lekar, folkdans och folkmusik.
Det är en bild som inte bara är grovt förenklad, den är direkt
felaktig och en historieförfalskning. Det är ingen tillfällighet att
folkdansrörelsen, liksom folkmusik- och hembygdsrörelserna, har satt sig på
tvären mot nationalismens falska romantik, och istället hävdar med emfas
folkkulturens inkluderande och eklektiska rötter och öppenhet mot globala
influenser.
På samma sätt som människor som helt enkelt älskar sitt land
men avskyr rasism och främlingsfientlighet vill ”ta tillbaka” flaggan, har
folkkulturen ambitionen att försvara sin egen integritet mot nationalismens
exkluderande inkräktare.
Det är också utgångspunkten för koreografen Ludvig Daaes
föreställning ”Vi kan göra va du vill”. Han berättar att som barn i norska
Hallingdal älskade han att hoppa omkring i folkdräkt till folkmusikens toner.
Idag känns det däremot obehagligt.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar