1. Sjätte och sista delen av Karl Olov Knausgård självbiografiska romanprojekt Min kamp kom ut i går på norska under stort pådrag. I måndags kom tredje delen ut på svenska. Borde det inte vara lättare och snabbare att översätta böcker från vårt grannland?
I Sverige är vi helt dominerade av den anglosachsiska kulturimperialismen, och därför blir översättningar från andra språkområden lidande. Det bidrar tyvärr till att den kulturella fattigdomen tillåts växa. Vad gäller böcker på norska kunde de egentligen lika gärna kunna läsas på originalspråket, det är inte särskilt svårt. Och vad beträffar Knausgårds böcker kunde de för min del lika gärna förbli oskrivna.
2. Hur viktig är lokalen för arrangemanget? Apropå att konstperformance-arrangemanget "Adress Metropol", med konstnärer från hela Norrland, gjort publiksuccé i lovprisade jazzklubben Metropol i Härnösand. På lördag kväll genomförs arrangemanget för tredje gången.
Även om innehållet är det centrala, är inte omgivningen oviktig. Konst är en totalupplevelse, och rummet påverkar hur vi tar in ett konstverk. Just Metropol med sin blandning av svunna tiders intimitet och urban dekadens är perfekt för kulturevenemang av alla de slag. Och så hjälper namnet Härnösandsborna att fortsätta upprätthålla illusionen att de lever i en storstad.
3. En nioåring i England sålde målningar och akvareller för en miljon på tio minuter på en auktion. Kan en nioårings verk, oavsett konstform, vara så värdefulla?
Vi har gått genom det förut, men det kan vara värt att ta det ett varv till. Konsten har inget pris. Den är en upplevelse som i sina bästa stunder berikar, ifrågasätter, vidgar gränserna. Den har ett eget värde, ett värde i sig. Att det sedan finns en marknad, där konsten har förvandlats till en vara vilken som helst, är bara ett symptom på vilket slags samhälle som vi lever i. När det är en nioårings verk som säljs till astronomiska priser understryker det bara krämarsamhällets irrationella absurditet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar