1. Tomas Bannerhed fick Augustpriset för sin debutroman Korparna, som knappt recenserats på kultursidorna. Kommer ni att försöka läsa den romanen? Fungerar Augustpriset så för er, som en rekommendation?
Det är klart att ett pris och all uppmärksamhet kring det skapar ett intresse som fungerar som en läsrekommendation. Det är så svårt att navigera i det enorma flödet av nya böcker, till och med för oss som har det som levebröd. Så visst, hinner jag bara med det, ska jag mer än gärna läsa Bannerheds roman.
2. Den svenska konst-och satirtidskriften Puss låg på gränsen för det åtalbara på 60-talet, och blev också åtalade. Behövs tuffare satir idag, eller förtas satirens kraft om den går för långt? Apropå en ny bok med Lena Svedbergs bilder i Puss.
Hur skapar man satir i ett samhälle där så kallade vårdföretag väger nerkissade blöjor för att spara skattepengar som sedan hamnar i skatteparadis? I takt med att samhällsutvecklingen tar allt mer bisarra former krävs det att satiren skruvas upp ytterligare några varv för att nå nya höjder som förmår belysa det absurda. Och idag kommer ingen att väcka åtal, de satiriserade låter bara sina PR-konsulter att ordna en presskonferens.
3. Det är "Internationella dagen mot våld mot kvinnor" idag. Finns det en risk att de vällovliga dagarna blir så många att de tar ut varandra? Eller är det ett bra sätt att få fokus på ett samhällsproblem med en speciell dag?
Frågan är inte direkt ny... Det kan inte skada om de olika problem får extra uppmärksamhet, även om samhällsproblem kan naturligtvis inte lösas genom diverse högtidsdagar. Är det så att dagarna blir för många, kan det vara ett tecken på att samhället är på väg utför, och kan bara räddas av en genomgripande revolution. Att avskaffa de där dagarna varken löser problemen eller räddar samhället undan nödvändiga förändringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar