Före och efter Fotbollskriget

ROMAN
Sönderfall
Horacio Castellanos Moya
Övers: Yvonne Blank
Leopard Förlag

Horacio Castellanos Moya introducerades i Sverige 2009 med romanen ”Sanslöshet”. Det är en blodisande berättelse om övergrepp i ett centralamerikanskt land, förmodligen El Salvador. Castellanos Moya är född i Honduras men uppvuxen i El Salvador, och hans författarskap rör sig obehindrat mellan de två länderna.

Så även i ”Sönderfall”, den andra romanen som publiceras på svenska. Här gifter Castellanos Moya en dotter till en honduransk överklassfamilj med ledande politisk ställning med en viss Clemente, en 20 år äldre salvadoransk kommunist. Inte så populärt förstås, och inte blir det bättre när det så kallade fotbollskriget bryter ut mellan de två länderna, och familjerna hamnar på var sin sida av gränsen medan striderna pågår, och även senare när de diplomatiska förbindelserna fortfarande är frysta.

Eftersom fotbollen är bara en förevändning att utlösa ett krig som ska skylla över de sociala spänningar som plågar bägge länderna, förblir situationen explosiv och motsägelsefull också efter krigsslutet. Kupper och motkupper avlöser varandra, och det är tämligen uppenbart att den stora grannen i norr har ett finger med i det smutsiga spelet.

Plötsligt mördas Clemente. Trots att den inte alltför trovärdiga polisutredningen försöker peka ut en uppenbarligen oskyldig perifer person, misstänker alla en politisk koppling, det ligger nära till hands genom den mördades och hans familjs politiska förflutna, och hans kontakter med landets politiska och militära elit.
Det är en fascinerande berättelse på ett vindlande och överdådigt språk som inte står de stora latinamerikanska mästarna efter. Maktens struktur dissekeras med stor skärpa, masshysterins mekanismer avslöjas obarmhärtigt, samtidigt som romanen är en inträngande studie i en dysfunktionell familjs alla patologiska tvångsbeteenden.

Kriminalgåtan får också sin upplösning, svårt att säga om den är väntad eller överraskande, men den får hela den skildrade problematiken av maktmissbruk och korruption att framstå i en delvis ny och ännu skarpare relief.

Från avveckling till utveckling – peptalk med kommunalråd från Smedjebacken

Skolfrågan i Kramfors har väckt ett starkt engagemang för bygdens framtid och utveckling. På måndag kväll hölls ett möte på Vallen i Nordingrå med kommunalrådet från Smedjebacken, en liten kommun med liknande problem som Kramfors, men där man har lyckats vända den negativa trenden.

Leif Nilsson är socialdemokratiskt kommunråd i lilla Smedjebacken i södra Dalarna med drygt 10 000 invånare. Han berättade medryckande och humoristiskt om vilka problem som kommunen stod inför när han påbörjade sin politikerbana 1993. Kommunens finanser hade ett galopperande underskott, närmare hälften av allmännyttans bostäder behövde rivas, befolkningen minskade med omkring 250 personer per år. Det vilade en dyster stämning av hopplöshet över kommunen. Mycket av problemen ansågs ligga i småbyarna runt om.

Då bestämde man sig att göra precis tvärtom än vad alla experter och konsulter förespråkade. Utveckla istället för att avveckla, att satsa på småbyarna istället för centrum, att behålla också de mindre skolorna.

– I Smedjebacken har vi konsultförbud, sa Leif Nilsson till publikens jubel.

Grundpelare i den nya politiken blev en ekonomi i balans, man lånar inga pengar, utan använder kassaflödet, och kommunen har nu ett överskott. Vidare en ny mediestrategi som bygger på total öppenhet. Och kanske det viktigaste av allt – dialog. Man har skapat kanaler för att lyssna på befolkningen och engagera så många som möjligt.

– Politiker är till för att göra bra saker för medborgarna, sa Nilsson, och fick kvällens varmaste applåd.

Man har behållit alla byskolor, också den minsta med 45 elever, och byggt ut dem. Leif Nilsson underkänner alla påstående om att små skolor skulle vara dyrare eller ge sämre resultat. Han pekar på den positiva befolkningsutvecklingen i Smedjebacken, med stor inflyttning av framför allt barnfamiljer, och ser det som en konsekvens av den offensiva satsningen på nya förskolor, bra äldreboende som frigör prisvärda villor i området, en idrottshall, ett ridhus.

Nedläggningar och centralisering tror Leif Nilsson leder bara till utflyttning, befolkningsminskning och ännu större problem.

Kvällen avslutades med en frågestund.

Afton med årets författarstipendiat

Från dagens Västerbottens-Kuriren. Trevligt. Tyvärr fel i sista meningen, men det gör inte så mycket.

Vad skulle hända om Norrlänningarna gjorde uppror mot en utveckling som utarmar landsbygden och avvecklar människors möjligheter till överlevnad?

Detta kan bäst beskrivas i satirens form, tänkte Gregor Flakierski och skrev romanen "Statskuppen i Norrland", en politisk satir som "slår vilt till både höger och vänster".

Gregor är årets författarstipendiat i ett samarbete mellan Norrländska Litteratursällskapet och Ricklundgården. Det innebär att han fått arbeta i Ricklundgårdens ateljé under en vecka. I fredags inbjöds till en författarafton på Ricklundgården.

Gregor läste ur sin roman och ett intressant samtal utspann sig.

Knutte Wester, konstnär som också gästar Ricklundgården, berättade om sitt konstnärskap och man kunde göra intressanta jämförelser utifrån skapelseprocessen i konstnärs- och författarskap.

Angående vistelsen i Saxnäs säger Gregor: "Jag är väldigt svårflörtad vad gäller naturupplevelser, men det här har överträffat alla förväntningar. Jag har fått många bra idéer och jag kan berätta att min nästa bok kommer också att var fast förankrad i den svenska och norrländska verkligheten."

Text och foto: Gerd Ulander

Världsmusik för generationer

I en tid av festivaldöd känns Urkult i Näsåker lika uråldrigt tryggt som de flera tusen år gamla hällristningarna i Nämforsen nedanför festivalområdet. Under tre dagar mer än tiodubblar lilla Näsåker sin befolkning. Det kommer folk från hela Sverige, och även från utlandet. Från Stockholm går sedan förra året ett Urkultståg, det är av 60-talsmodell, ställt iordning av ett gäng tågentusiaster, resan går direkt utan uppehåll, och resenärerna kan ladda upp inför festivalen med bio, bar och livemusik.

Urkult är en festival för ”världsmusik”, och här finns hela världen representerad, Senegal, Brasilien, Indien, USA, Finland, Danmark, Rumänien, Bulgarien och naturligtvis Jämtland. En lika bra beteckning är ”gränsöverskridande”, med folkmusiken som utgångspunkt. Det experimenteras och blandas friskt. Mycket är spännande, det mesta ändå välkänt. Riktigt nytt och fascinerande blir det med rumänska *Shukar Collective*. De spelar traditionell romsk musik elektroniskt, lite som zigenarromanser i technoversion.

Det jag hann höra är förstås bara en liten del av det generösa utbudet. Det spelas på tre olika scener, dessutom på några platser till. Därtill bjuds det på poetry slam, film, teater, kurser och verkstäder.

Men Urkult är inte en festival där man ska hinna med så mycket som möjligt. Tempot är långsamt, stämningen avspänd och gemytlig. Det beror nog på två saker. Dels är Urkult inte så genomkommersialiserad. Även om en knalle berättade för mig att försäljningsstånden är numera betydligt fler än förr, är de fortfarande ganska få. Mest säljs det hantverk (möjligen) från tredje världen, av varierat kvalitet, och diverse (möjligen) ekologiska och allmänt ”progressiva” produkter. Det är mycket 70-tal över det.

Dels finns här en härlig åldersblandning. Fyra, kanske fem, generationer är representerade. En del ser utan tvekan ut som övervintrade hippies. Många är här med både sina barn och sina föräldrar. En och annan kanske rent av med sina mor- eller farföräldrar. Det finns en stor och fin lekplats för barnen på festivalområdet.
Urkults motto är ”En festival, oändligt mycket kärlek!” Vilket är (ungefär) detsamma som att säga: det finns ingen annan kultur än mångkultur.

Nästa år i Näsåker!

Hotar med friskolor - fortsatt missnöje med skolförslaget i Kramfors

Skoldebatten i Kramfors fortsätter att väcka starka känslor. Trots att det ursprungliga förslaget har reviderats är det fortfarande föremål för skarp kritik. Uppföljningsmötet i Centrumhuset i Ullånger igår kväll samlade en mycket stor åhörarskara.

De tre möten om skolfrågan som ordnades under våren i Höga Kusten följdes nu upp med en träff som skulle sammanfatta diskussionen hittills, och samla synpunkter för att lägga fram ett motförslag.

Kvällens moderator Clyde Lindström (C) uppmanade de församlade att inte gå in i den fälla som innebär att orter ställs mot varandra.
Oppositionsrådet Bertil Böhlin (C) presenterade de synpunkter som har kommit fram i de diskussioner som har hållits hittills. Han sa med en gång att han var mycket skeptisk till det reviderade tjänstemannaförslag som har lagts fram, och som innebär att två skolor får vara kvar i Höga Kusten, åtminstone under förutsättning att det inte startas en friskola i Docksta.

Det blev också snabbt tydligt att hans skepsis delades av de flesta.
Bertil Böhlin sammanfattade den kritik som hade framförts. Huvudpunkterna var att förslaget hade forcerats fram, och under den efterföljande frågestunden var det många som undrade varför det var så bråttom.

Vidare anses konsekvensbeskrivning som alldeles otillräckligt. Flera personer undrade också hur siffran tolv miljoner, som anges i tjänstemannaförslaget, har räknats fram, och om de föreslagna åtgärderna, det vill säga nedläggning av flera skolor, verkligen innebär en besparing som frigör pengar. Uttrycket ”Ebberödsbank” användes vid åtminstone ett tillfälle.

Kritik har också riktats mot att förslaget är alltför enögt inriktat på Höga Kusten-området, och att det skulle allvarligt äventyra kommunens attraktionskraft och förmåga att locka till inflyttning.

Den målsättning som har uttryckts i diskussionerna är att behålla alla skolor utom möjligen den i Lugnvik.

Efter fikat, då debattens vågor fortsatte att gå höga, var det dags att sammanfatta de krav som arbetsgrupperna har kommit fram till. Först och främst vill man att processen avbryts, den har varit alldeles för snäv och forcerad, och att istället en ny process inleds, som tar sig tid, och som inkluderar alla intressenter.
Dessutom vill man att Krambo sänker hyran med 20 procent för de berörda skolenheterna medan processen pågår.

Om den politiska majoriteten inte ändrar sig avser man att kräva bildande av friskolor över hela linjen.

Motordrivet folknöje för tionde gången

På lördag kväll fylldes Kramfors centrum av brummande motorer, glänsande lack och välputsad krom. Den traditionella cruisingen har blivit ett uppskattat folknöje i Kramfors.
– Det viktigaste är att alla är glada, sa Per-Erik Eriksson från arrangerande Riverside Cruisers.

I år var det jubileum, det var för tionde året i rad som Riverside Cruisers arrangerade en bilhelg, där cruisingen utgör själva kulmen. För klubbens medlemmar handlar det om gemenskap med bilintresset i fokus. Man hoppas också på att locka till sig ungdomar och säkra återväxten.

Mellan fem och sex hundra bilar brukar delta. De flesta är välskötta jänkare, företrädesvis från 50-talet, men också veteranfordon, äldre än 30 år, bilar, mc, och mopeder är välkomna. Dessutom Epa-traktorer, så kallade hotrods, och andra ”extrema hobbyfordon”. Deltagarna kommer från hela Mellannorrland, men det fanns också långväga gäster från Stockholmsområdet och Finland. Den mest långväga gästen utan konkurrens var Börje Forslund och hans fru Mary. Börje är ursprungligen från Bollstabruk, men bor sedan 26 år tillbaka i Yorbalinda i Kalifornien.
- Vi har visserligen köpt hus i Bollsta, men det är bara en sommarstuga än så länge, sa Börje.

Helgen började som vanligt med den stora bilträffen på Sandslån. Där var det förutom bilbedömning också underhållning. ZZ Rock från Hudiksvall och The Cover Kings från Umeå spelade rockabillymusik, medan Frosty Demons från Ullånger bjöd på en skoteruppvisning på vatten. Kvällen avslutades senare också på Sandslån, där Moon Stompers från Värmland stod för underhållningen.

De flesta bilarna från Sandslån kom till cruisingen i stan, där många andra anslöt också. Alla de tjusiga bilarna gled Limstagatan fram gång på gång, och de mer intressanta exemplaren presenterades ytterst kunnigt och med mycket humor av Riverside Cruisers munvige Per-Erik Eriksson. Cruisingkvällen har växt fram som en av de stora begivenheterna i Kramfors, ett stort sommararrangemang för både stora och små. Också i år kantades Limstagatan av tusentals människor. Elvis spelades på lagom hög volym i högtalarna, medan bilarna gled runt fram till sena natten.

- Det är kul att vara här. Då kan man drömma bort sig lite, och önska att man hade mer tid, sa Mattias Forslund från Myre.

Veckan från hyllan 28

Det är kris i världsekonomin. Börserna faller, kreditbetyg sänks, räntan likaså. Den vanligast förekommande benämningen är ”skuldkris”, och det största problemet är ”underskott”.

Precis som att det var något man upptäckte precis nu, men innan hade man ingen aaaaning. När blev USA:s budgetunderskott gigantiskt? Nyss? Förra året? Året dessförinnan? Vad jag kan påminna mig har förnuftiga människor – och nej, det är inte dem ser i tv-rutan med bekymrad min vräka ur sig floskler med darr på stämman – varnat för underskottets konsekvenser, som med all visshet skulle komma.

Men då var det full rulle, inga problem, tillväxt, globalisering, nya marknader…bara pang på, ingen kris där inte.

Så varför skuldkris nu? Ser man till vilka åtgärder som är ”nödvändiga”, och framför allt vem som ska betala för kalaset, är det lätt att bli misstänksam, eller rent av konspiratorisk, och få för sig att det egentligen handlar om något helt annat.

Det kanske helt enkelt rör sig om en vanlig hederlig kapitalistisk överproduktionskris. Som naturligtvis inte en kotte vet hur man kan lösa, även om många gör verkligen sitt bästa som om de visste vad de talar om.

Och att de som är krisens egentliga upphovsmän passar på och flyttar fram sina positioner genom att utmåla sin egen kris som något som i själva verket har framkallats av bortskämda medborgare som vill leva loppan på kredit.

Protestera, säg ifrån, låt er inte kuvas och föras bakom ljuset.

Och läs gärna en bok. Veckans förslag är Saul Bellows odödliga ”Humboldts gåva”, en roman som handlar om pengar, pengar och ännu mera pengar. Och vad de gör med oss i ett samhälle som först som sist handlar om pengar, pengar och ännu mera pengar.

Och nej, inte ens konsten klarar sig helskinnad, tvärtom.