En gatupojkes hårda liv

ROMAN
Säg Alex, bara Alex
Monica Zak
Opal

”Kan man byta liv?” För gatupojken Alex i Tegucigalpas slum liksom för de andra gatubarnen är det en fråga som bokstavligen talat gäller allt i deras tillvaro. De är oftast övergivna av sina fattiga föräldrar, utlämnade på nåd och onåd åt hunger, våld, droger, kriminalitet och polisbrutalitet. Gatorna regeras av gäng och lejda mördare. De flesta gatubarn är analfabeter. Mer än hälften av gatubarnen säljer sex någon gång. Våldtäkter och trafficking är en del av vardagen. Den stora faran heter AIDS.

Gatubarnens liv är en mardröm, och orsaken stavas fattigdom.

Men mitt i mardrömmen finns det drömmar också. De djärvaste ger sig iväg till USA, väl medvetna om att få klarar sig ända fram. Men för de flesta är drömmen bara ett vanligt liv, familj, ett fast jobb, egen bostad.
Monica Zak skildrar rakt och osentimentalt gatubarnens universum, både det fysiska och det mentala. Det är en eländig värld, men som finns strax intill rikedom och överflöd, ruiner och plåtskjul är granne med shoppingcentra, flotta bilar och välbärgade villakvarter.

Gatubarnen är människor av kött och blod, och den stora styrkan i Zaks roman är hennes förmåga att visa hur det mitt i fattigdom, elände och hopplöshet också finns en oerhörda själslig styrka, en vilja att kämpa vidare och förändra.

Det finns också vänskap, solidaritet och inte minst kärlek. En annan värld är möjlig, och jo, ”man kan byta liv”. Här förenas äkta humanism med ett löfte om radikala politiska förändringar.

”Säg Alex, bara Alex” är del tre i Monica Zaks bokserie om gatupojken Alex i Tegucigalpas slum. Alex är en verklig person, som dock heter något annat i verkligheten.

Före och efter Fotbollskriget

ROMAN
Sönderfall
Horacio Castellanos Moya
Övers: Yvonne Blank
Leopard Förlag

Horacio Castellanos Moya introducerades i Sverige 2009 med romanen ”Sanslöshet”. Det är en blodisande berättelse om övergrepp i ett centralamerikanskt land, förmodligen El Salvador. Castellanos Moya är född i Honduras men uppvuxen i El Salvador, och hans författarskap rör sig obehindrat mellan de två länderna.

Så även i ”Sönderfall”, den andra romanen som publiceras på svenska. Här gifter Castellanos Moya en dotter till en honduransk överklassfamilj med ledande politisk ställning med en viss Clemente, en 20 år äldre salvadoransk kommunist. Inte så populärt förstås, och inte blir det bättre när det så kallade fotbollskriget bryter ut mellan de två länderna, och familjerna hamnar på var sin sida av gränsen medan striderna pågår, och även senare när de diplomatiska förbindelserna fortfarande är frysta.

Eftersom fotbollen är bara en förevändning att utlösa ett krig som ska skylla över de sociala spänningar som plågar bägge länderna, förblir situationen explosiv och motsägelsefull också efter krigsslutet. Kupper och motkupper avlöser varandra, och det är tämligen uppenbart att den stora grannen i norr har ett finger med i det smutsiga spelet.

Plötsligt mördas Clemente. Trots att den inte alltför trovärdiga polisutredningen försöker peka ut en uppenbarligen oskyldig perifer person, misstänker alla en politisk koppling, det ligger nära till hands genom den mördades och hans familjs politiska förflutna, och hans kontakter med landets politiska och militära elit.
Det är en fascinerande berättelse på ett vindlande och överdådigt språk som inte står de stora latinamerikanska mästarna efter. Maktens struktur dissekeras med stor skärpa, masshysterins mekanismer avslöjas obarmhärtigt, samtidigt som romanen är en inträngande studie i en dysfunktionell familjs alla patologiska tvångsbeteenden.

Kriminalgåtan får också sin upplösning, svårt att säga om den är väntad eller överraskande, men den får hela den skildrade problematiken av maktmissbruk och korruption att framstå i en delvis ny och ännu skarpare relief.