Att vara angelägen för den lokala publiken är självfallet
ett av en länsteaters viktigaste uppgifter. Teater Västernorrland tar väl vara
på det uppdraget i sin pjäs ”Avgörande ögonblick”: Man har samlat in berättelser
från länsinvånare, valt ut några stycken och dramatiserat dem till en teaterpjäs.
Resultatet är lysande teaterkonst.
Helt lätt att göra bra teater av några med nödvändighet
spretiga texter var det säkert inte. Men man har lyckats över förväntan. Kontakt
med publiken etableras direkt genom uppbyggnad av lokalen. Publiken sitter i en
fyrkant, tätt inpå scenen i mitten, i varje rad finns en stol avsedd enbart för
skådespelarna, som genom att ta plats där blir till en del av publiken.
Lite rekvisita använder man sig av, musiken och belysningen
spelar däremot en större roll, men det är framför allt skådespelarnas agerande
som står i fokus och driver fram föreställningen.
Historierna berättas genom en mångfald av uttryck. Monolog,
dialog, man tar över varandras repliker, ibland berättas två historier
samtidigt, och det kan också hända att en historia avbryts tämligen brutalt.
Det skapar tempo och energi. Och på ett omärkligt sätt också
ett sammanhang när de olika livstrådarna vävs ihop till en humanistisk väv.
Historierna berör, och det på djupet, alldeles oavsett om
det är komik eller allvar. Teman för historier varierar, det kan handla om en
minnesvärd hockeymatch, traumat att komma ut som homosexuell, glädjen att
återses efter 48 år, eller fasan i att bli förföljd av en psykiskt instabil
stalker.
Andra akten ägnas nästan helt åt en berättelse från en
överlevande från Estoniakatastrofen, och det är mycket starkt.
Det är berättelser från länsbor, och det är naturligtvis
mycket speciellt att det kan vara någon som vi känner, ja rent av någon som
sitter bredvid oss i publiken.
Men det mest speciella är ändå att dessa lokalt förankrade
historier är så universella. Det finns bara en mänsklighet. Nog så viktigt att
påpeka inte minst i dessa tider.
Varje liv är en berättelse, varje människa en guldgruva. Och
till slut borde alla få komma till tals.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar