Skåpets skamliga hemligheter

 

"I barnkammaren i vår lilla lägenhet i Warszawa stod ett stort skåp. Nu uppfattade inte vi lägenheten som liten, så bodde de flesta i stan, det var varken stort eller litet, och mitt och min systers rum kallades knappast för barnkammare heller. Men skåpet det var stort. På precis det där sättet som barndomens alla dimensioner växer med kvadraten på tidsavståndet.

Skåpet var synnerligen rikt på innehåll, rena guldgruvan för ett nyfiket barn. Det mesta var förvisso av lite intresse, kläder som hängde på klädgalgar på en stång, vinterplagg på sommaren, och vice versa. Helt oanvändbara var de inte, de dög alldeles utmärkt för att klä ut sig, mammas hattar och pappas kostymer visade sig kunna erbjuda ett närmast oändligt antal variationer för fantasifulla lekar.

Ofta lekte jag ensam, men det hände sig att även något av grannbarnen, och de var många i vårt hus, liksom överallt vid den tiden, tittade in och vi lekte tillsammans, och ju fler som fanns på plats desto större möjligheter att hitta på något spännande och roligt.

Inomhus ägnade vi oss åt fredliga projekt, ofta olika versioner av upptäcktsresor i främmande länder långt borta. Ute däremot rasade ständigt ett krig, och de stackars tyskarna åkte på kopiöst med stryk av de tappra polska soldaterna, ibland också av partisanerna, gång på gång, jämt och ständigt. Att spöa tysken var en lek som vi aldrig tröttnade på. Enda problemet var att ingen ville vara tysk, men det löstes vid behov av de lite äldre pojkarna med knytnävens oemotsägligt övertygande argument.

Vinterkläderna var de mest tacksamma att leka med. Öronlappsmössor, tjocka pälsar, stora handskar och varmfodrade stövlar lät oss komma i väg på de mest hisnande äventyr i Arktis, där vi framgångsrikt kämpade mot naturens människofientliga element, tills vi nådde det efterlängtade målet och kunde stolt placera en polsk flagga där. Ledsen herrar Amundsen, Peary, Henson och Nansen, vi kom hit först!

Under resans halsbrytande strapatser gällde det att förnuftigt portionera ut den knappa provianten, som utgjordes undantagslöst av godis. Det var vi inget vidare på, särskilt inte jag, godissuget övertrumfade alltid förnuftets krav. Sådan är jag än idag.

Det svårnådda målet för våra äventyrliga exkursioner låg oftast ovanpå skåpet. Det var ett spännande ställe, och att klättra upp dit bjöd en extra krydda åt våra eskapader. Det var emellertid mindre populärt bland mina föräldrar, som var oroliga för att vi riskerade att göra oss illa, och dessutom förstöra skåpet. Det gällde att passa på när de inte var hemma.

En äventyrsresa måste planeras mycket noga, och bör ta hänsyn till många oförutsedda aspekter. Föräldrarnas närvaro hemma var utan tvekan en av de absolut viktigaste.

Skattjakten i skåpets väldiga innandöme ledde till många spännande fynd. Nu minns jag inte alla, en framkallningsapparat kunde med lite kreativ anpassning tjänstgöra som tung kulspruta, en rockring fick många alternativa användningsområden, en rostig fläkt öppnade oanade möjligheter.

En dag gjorde jag det i särklass mest fascinerande fyndet. Ett brett läderbälte av militärt snitt, med ett passande revolverhölster, och en rapportväska, också den i ljusblekt läder."

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.