"Jag tror inte han
var elak, det handlade snarare om ett djupt rotat lekbehov, en oemotståndlig
känsla för att roa sig själv och andra, att bjuda på lite artisteri, det där
lilla extra, oväntade som publiken älskade eller hatade, att det skedde på
andra människors bekostnad var oundvikligt i sammanhanget.
Det fanns säkert
ett inslag av sjuklig exhibitionism i det också.
Så han fortsatte
med sina piruetter, passningar bakom ryggen, retfulla lobbar, luriga finter,
allt till sin egen oförställda glädje och publikens förtjusning – eller avsky."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar