Idag är det V.S. Naipauls födelsedag, den Trinidadfödde indiske Nobelpristagaren. Hans senaste roman "Magisk sådd", som enligt honom själv också blir hans sista, är en fristående fortsättning på "Ett halvt liv" från 2001.
Huvudpersonen Willie Chandran flyr från sitt liv i Afrika
till sin radikala syster i Berlin. Under hennes påverkan bestämmer han sig att
gå med i en gerillarörelse i sin barndoms Indien. Det visar sig vara ett stort
misstag, efter några år lyckas han ta sig därifrån, kastas i fängelse, och
hamnar så småningom i England, där han försöker bygga upp ett nytt liv.
Naipaul har en fin blick för exilens villkor, han är mycket
insiktsfull om vilsenhet och sökande efter identitet och rötter.
Samtidigt präglas hans författarskap av cynism, och om jag
jämför dagens Naipaul med den jag läste på 70-talet, var han redan då cynisk
men med tillräckligt med välvilja gentemot sina medmänniskor, idag däremot slår
det lätt över i misantropi, och blir kverulantiskt på ett sätt som påminner om
gnälliga rättshaverister från en obskyr förening mot höga skatter.
Naipauls värld är en nidbild full av klass- och
könsfördomar, men det som är mest störande är hans närmast patologiska
upptagenhet med ras.
Han är mycket noga att beskriva människor i termer av
färger, alla indelas prydligt i ljus- eller mörkhyade, och han verkar besatt av
sex mellan raserna.
En kritiker i London Review of Books har skrivit att Naipaul
har rört sig från det politiskt inkorrekta mot det politiskt obscena. Det är
tyvärr mycket träffande.
Magisk sådd
V.S. Naipaul
W&W
Övers. Rose-Marie Nielsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar