Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

söndag 25 oktober 2009

Veckan som kommer Vecka 44


Jag inleder Veckan som kommer med veckan efter. Jag är nämligen bortrest veckan som kommer och då blir det ingen Veckan som kommer om en vecka. Jag återkommer en vecka senare. Jag hoppas att ni hängde med.

Annars börjar veckan som kommer med Österrikes nationaldag på måndag. Märkligt land det där. En gång i tiden ett mäktigt imperium som omfattade stora delar av Väst-, Syd-, och Östeuropa. Numera en liten stat i periferin som sällan gör mycket väsen av sig. Utom när man påminner österrikarna om deras ideologiska reptrick då de efter kriget, det andra världs- , förvandlade sig själva från begeistrade nazister till nazismens första offer.

På tisdag är det 28 år sedan en sovjetisk ubåt gick på grund utanför Karlskrona. Den gick i övervattensläge med alla dieselmotorerna i full gång, vilket ger endera av två alternativ: de hade felnavigerat utav bara helvete, eller så var de packade utav bara helvete.

Den sovjetiske kaptenen hette visst något som i översättning blir "Bottenslam". Ett synnerligen lämpligt namn.

Hela spektaklet var fulländat. I varenda tidning, varenda radio- och tv-kanal kunde man se bistra militärer som med sammanbiten min svarade: "Svar nej!", eller "Svar ja!". Det var nästan att de fick leka krig på riktigt. Fast varje gång jag minns det kommer jag att tänka på vad Jörn Donner sa en gång om det svenska försvaret: "Det är som att onanera inför ett samlag som aldrig blir av."

På onsdag blir det 51 år sedan en viss Angelo Giuseppe Roncalli valdes till påve med namnet Johannes XXIII. Det var en folklig man, och en humanist, som försökte modernisera kyrkan och styra in den närmare en linje som stod Bergspredikans lära närmare. Även om hans efterträdare vred klockan tillbaka i stor utsträckning, blev han mycket betydelsefull för reformriktningarna inom katolska kyrkan, och inte minst för den så kallade befrielseteologin i Latinamerika.

På torsdag firas Turkiets nationaldag. Jag är främmande för den turkiska nationalismen, precis som jag är främmande för all nationalism, men jag vill ändå passa på och framhålla att en gång i tiden var Turkiet ett mäktigt rike, som härskade över stora delar av Asien och Mellanöstern. Ett utmärkande drag för det ottomanska styret var religiös och etnisk tolerans. Vissa saker var bättre förr!

På fredag fyller Armando Diego Maradona år. Han blir 49, nästa år är det dags att fylla jämt. Maradona är en mycket färgstark person, och framför allt en av världens bästa fotbollsspelare någonsin, en del - bland annat han själv! - skulle säga den bäste. Och visst, det han kunde göra med en boll tycktes många gånger vara helt bortom mänsklig förmåga.

På lördag är det en förskräcklig massa år sedan - 492? - som Martin Luther spikade upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg - även om en del forskare nuförtiden påstår att det är bara en skröna. I alla fall anses det vara inledningen till reformationen. Och dessutom religionskrigen och en massa andra otrevliga saker i historien.

En reformering av kyrkan var säkerligen helt nödvändig. Men varför måste denna förbättringsnit urarta på det sättet?

Sist men inte minst har vi Algeriets nationaldag på söndag. Värt att fira inte minst med anledning av den blodiga självständighetskampen, så lysande skildrad i Gillo Pontecorvos film "Slaget om Alger".


Publicerat i Tidningen Kulturen 2009-10-25

1 kommentar:

  1. jaaa, och därför är vi lediga idag..såå skkönt och solen skiner :)

    SvaraRadera