Poesifestivalen har bytt namn från Härnösands till Västernorrlands och blivit en angelägenhet för hela länet.
Årets upplaga kallas dessutom ganska fyndigt för ”PoesY” som en extra markering – Y-länet. Det var därför helt logiskt att festivalen inleddes med ett arrangemang kring Nicke Sjödin. Nicke har betytt otroligt mycket för den kulturella identiteten för länets ena halva, Ångermanland.
Programmet hette ”På mål i Nicke Sjödins anda” och hölls på söndagen på Murberget. Nickes änka Hervor berättade om sin nyligen bortgångne make. Det var ett kärleksfullt porträtt av långt kreativt liv i stark gemenskap, om inte alltid i total enighet. Undertecknad var säkerligen inte ensam om att bli både rörd och berörd när Hervors röst inte bar och hon hade inte långt till gråten. Nicke var en person som gjorde skillnad. Han kunde också göra nog så radikala ställningstaganden, han tackade bland annat nej till en kungamiddag.
Dessutom var han mycket allsidig, förutom dikter skrev han visor och ”översatte” evergreens och psalmer till röåmål. Några av dessa framfördes av Cissi Jakobsson till gitarrackompanjemang. Inte minst där kunde man tydligt se influenserna från Dan Andersson, som vid sidan av Fröding har varit en viktig inspirationskälla för Nicke.
Efter Hervor Sjödins livfulla och känslosamma introduktion var det dags för veteranernas veteran Torbjörn Fälldin att läsa dikter på mål. Den förre statsministern är inte längre helt ung, men som uppläsare håller han stilen än. Han erkände visserligen att han blev helt förskräckt när han läste i tidningen att han kunde alla Nickes dikter utantill. Det var en stor överdrift, Fälldin behöver numera ha dikterna skrivna med extra stora bokstäver då synen inte är vad den har varit.
Uppläsningen började med en dikt av Birger Norman, vars ”Utanikring” har haft en avgörande betydelse för Nicke Sjödin, liksom för alla i modern tid som skriver på dialekt. Fälldin fortsatte med några av pärlorna från Nickes dikter och monologer, med ”Lagledarn” som den absoluta höjdpunkten.
Dagen avslutades med att några personer ur publiken läste några dikter på mål. Det gick inte att ta fel på vilken betydelse Nicke Sjödin har haft för nutidens ångermanländska kultur.
Årets upplaga kallas dessutom ganska fyndigt för ”PoesY” som en extra markering – Y-länet. Det var därför helt logiskt att festivalen inleddes med ett arrangemang kring Nicke Sjödin. Nicke har betytt otroligt mycket för den kulturella identiteten för länets ena halva, Ångermanland.
Programmet hette ”På mål i Nicke Sjödins anda” och hölls på söndagen på Murberget. Nickes änka Hervor berättade om sin nyligen bortgångne make. Det var ett kärleksfullt porträtt av långt kreativt liv i stark gemenskap, om inte alltid i total enighet. Undertecknad var säkerligen inte ensam om att bli både rörd och berörd när Hervors röst inte bar och hon hade inte långt till gråten. Nicke var en person som gjorde skillnad. Han kunde också göra nog så radikala ställningstaganden, han tackade bland annat nej till en kungamiddag.
Dessutom var han mycket allsidig, förutom dikter skrev han visor och ”översatte” evergreens och psalmer till röåmål. Några av dessa framfördes av Cissi Jakobsson till gitarrackompanjemang. Inte minst där kunde man tydligt se influenserna från Dan Andersson, som vid sidan av Fröding har varit en viktig inspirationskälla för Nicke.
Efter Hervor Sjödins livfulla och känslosamma introduktion var det dags för veteranernas veteran Torbjörn Fälldin att läsa dikter på mål. Den förre statsministern är inte längre helt ung, men som uppläsare håller han stilen än. Han erkände visserligen att han blev helt förskräckt när han läste i tidningen att han kunde alla Nickes dikter utantill. Det var en stor överdrift, Fälldin behöver numera ha dikterna skrivna med extra stora bokstäver då synen inte är vad den har varit.
Uppläsningen började med en dikt av Birger Norman, vars ”Utanikring” har haft en avgörande betydelse för Nicke Sjödin, liksom för alla i modern tid som skriver på dialekt. Fälldin fortsatte med några av pärlorna från Nickes dikter och monologer, med ”Lagledarn” som den absoluta höjdpunkten.
Dagen avslutades med att några personer ur publiken läste några dikter på mål. Det gick inte att ta fel på vilken betydelse Nicke Sjödin har haft för nutidens ångermanländska kultur.
Publicerad i Tidningen Ångermanland 2009-10-05
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar