Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 3 augusti 2009

Tidskrift: Provins 2:2009

Den norrländska litterära tidskriftens Provins nye redaktör Peter Degerman har blivit tillräckligt varm i kläderna för att våga ge sig på den fråga som förr eller senare alltid blir oundviklig i den anrika tidskriften: finns Norrland? Frågan avser givetvis Norrland som litterärt uttryck. Svaret är inte helt oväntat inte alldeles entydigt.

Förra sekelskiftets expansiva, men också konfliktfyllda, Norrland finns i allra högsta grad och har rent av skapat en egen litterär genre i Norrlandsromanen, mycket specifik till både form och innehåll. Professor Örjan Thorell hävdar rent av att Norrland vid den tiden är en föregångare i Litteratursverige. Kring detta för han och Ulrika Lif ett mycket intressant resonemang.

Dessutom presenteras Härnösandsförfattaren Birger Sjödin, vars noveller om det borgerliga Härnösand är ett delvis bortglömt men fortfarande vitalt stycke litteratur.

Det finns mycket annat med ångermanländskt anknytning. I numrets kanske intressantaste text skriver Erik Jonsson initierat om Österåsenandan, med dess konstnärliga koloni, där framför allt den numera bortglömde sciencefictionpionjären Elfred Berggren presenteras i helfigur.

Berggren var utbildad ingenjör, men på grund en tidigt avancerad tuberkulos i båda lungorna kom han aldrig att utöva sitt yrke. Han ägnade de långa vistelserna på sanatoriet åt självstudier, inte minst av humanistiska ämnen. Uppmuntrad av den legendariske Österåsenföreståndaren Helge Dahlstedt, som trodde på läkarvetenskapens sociala ansvar och konstens läkande kraft, började Berggren skriva journalistik. Snart skrev han också skönlitteratur. Hans sf-roman "Robotarnas gud" från 1932 vill svara på frågan om det är möjligt för oss människor att komma underfund med livets själva gåta. Boken fick ett mycket positivt mottagande i samtiden, med berömmande recensioner av litterära storheter som Helmer Grundström och Anders Österling.

Berggren skrev också noveller och en oavslutad roman som skulle skildra tuberkulosen utan den sentimentalitet som annars var stilbildande inom litteraturen sedan Dumas "Kameliadamen". Jonssons text kompletteras av en novell av Berggren som heter "Under kniven", och är förmodligen en skildring av författarens egen operation.

Det jag saknar är en diskussion kring fenomenet sanatorieroman, som ju var mycket vanlig vid den tiden, det var långt ifrån bara "Bergtagen". Men det är kanske en förnuftig begränsning av Jonsson, som här lätt kunde drunkna i ett bottenlöst hav av litterära djup.

Mot slutet av sina dagar gav Elfred Berggren en litterär tidskrift, "Vi och ni", av mycket hög kvalité. Bland de medverkande märks idel storheter som Albert Viksten, Sven Stolpe, Josef Kjellgren, Alf Ahlberg, Ivar Lo-Johansson, Olof Lagercrantz, Sigrid Boo, Gustaf Hedenvind-Eriksson och Bertil Malmberg.

Annars får Ångermanland framför allt illustrera den föga ärofulla situationen med ett Norrland som icke är, det vill säga frånvaron av berättelser från flyttlassens Norrland, nedläggningarna och avfolkningen. Det Norrland som från någon gång på 60-talet gör en resa i motsatt riktning saknar egna röster som kan berätta dess historia. Det temat har för övrigt behandlats mycket förtjänstfullt av Mats Jonsson i förra årets Västernorrlandsnummer av Provins.

I en ambitiöst upplagd längre essä söker Anna-Karin Jonsson från Sollefteå att spåra ett samband mellan språket och Ångermanälvens flöde. Här finns många intressanta och lovande uppslag, till exempel tanken att ett kuvat landskap frambringar ett kuvat språk, men hon fullföljer tyvärr aldrig sina tankegångar, och essän mynnar ut i allmän oklarhet och ett stort "jaså?"

Den enda plats i litteraturen där Norrland tycks finnas är poesin. Symptomatiskt nog exemplifieras det med en Norrbottenspoet, David Vikgren.

Här finns också en kort text av Roger Edholm om stadsskildringen i Norrlandslitteraturen, och en högintressant essä av Anders Johansson om representation, som utvecklar sig till en diskussion kring begrepp som sanning, fakta och erfarenhet. Det är tufft, inte många idag vågar sig ut på så djupa vatten.

Dessutom en berättelse av Katarina Kieri, och ett par dikter av debutanten Louisa Johansson, som tidigare har gjort sig mest bemärkt i Poetry-slamsammanhang.

Ett ovanligt innehållsrikt och spännande nummer av Provins.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar