Dagarna blir så sakteliga kortare, och vinden för med sig en doft av höst. Och visst är hösten en underbar årstid, särskilt tycker jag om oktober månad och alla dess färger. Men sommaren är för kort, jag hade gärna njutit av den ett tag till.
På måndag är det årsdagen av Bartolomeinatten 1572 då en katolsk mobb i Frankrike fortsatte den stolta europeiska traditionen av massmord. Bara i Paris lär 3 000 hugenotter ha mördats, och det sägs att vattnet i Seine färgades rött. Dådet inspirerade många framtida generationer.
Det är också Ukrainas nationaldag. För den som vill förstå Ukrainas komplicerade historia rekommenderar jag Peter Lodenius förträffliga bok "Ukraina - i Europas mitt" (Tigertext). För följer min recension av boken:
Ukraina betyder landet vid gränsen. Peter Lodenius, mångårig redaktör för finlandssvenska Ny Tid, funderade på skillnaden mellan öst och väst. Gränsen mellan Europa och Ryssland har gått genom Ukraina, och genom att jämföra östra och västra Ukraina kunde han sig få ut något meningsfullt om skillnaden mellan öst och väst i allmänhet. Med tiden märkte han att det skulle krävas en alltför stor arbetsinsats och dessutom kunskaper i ukrainska för att få ett fullständigt grepp om saken, så han nöjde sig med att ägna sig åt västra Ukraina. Han hittade inte direkt det han först var ute efter, men en hel del annat i stället.
Paradoxalt nog ligger Ukraina i det geografiska Europas mitt, och gränsen är mer av politisk och historiskt-kulturell art. Lodenius gör en intressant distinktion mellan den horisontella öst-väst dimensionen i politiken, och den vertikala inom kulturen. Gränserna är naturligtvis mycket flytande. Och landet Ukraina består egentligen av ett närmast oöverskådligt myller av folkgrupper, kulturer, mentaliteter och historiska inflytanden. Än idag är landets historiska rötter höljda i ovisshet, och debatten i ämnet går långt utanför de akademiska kretsarna, inte sällan med tvivelaktiga politiska syften.
Lodenius trampar oförskräckt i det stundtals förvirrande ukrainska minfältet, och klarar sig därifrån inte bara med livet, utan med äran i behåll. Han polemiserar inte, utan redogör sakligt. Framställningen är välskriven och livfull, stort blandas med smått, Lodenius räds inte att göra intressanta utvikningar från ämnet, han belyser gärna med talande anekdoter. Det kräver omfattande kunskaper av författaren, och Lodenius kan inte beskrivas på något annat sätt än som lärdomsgigant. Här finns både spännande skildringar av fruktbara kulturmöten, och insikter om fundamentalismens ursprung och karaktär som verkligen går på djupet.
Författaren ägnar särskilt mycket utrymme åt Galizien och Bukovina, två historiska provinser i det habsburgska väldets utkanter. Donaumonarkin har på senare tid blivit omvärderat, och man pekar inte minst på deras toleranta minoritetspolitik som mycket framgångsrik, som kontrast till dagens Balkan, eller stora delar av forna Sovjetunionen. Österrike-Ungern var ett projekt som syftade till att skapa ett land som förenades av kultur - företrädesvis den tyska. Resultatet var en enastående hög kultur. Galizien, som betraktades som dubbelmonarkins fattighus, kan ståta med författarnamn som Joseph Roth och Bruno Schulz. Här korsades oräkneliga historiska och kulturella influenser. Lodenius pekar dock på en annan faktor som den som skänker den galiziska kulturen dess specifika karaktär, med starka inslag av surrealism - konflikten mellan västerländsk rationalism och östjudendomens mysticism, bland annat har ju chassidismen sina rötter här.
Staden Czernowitz var ett mångnationellt experiment, som lyckades skapa etnisk harmoni genom tolerans. Här finns en lång rad framstående författare och konstnärer, med Paul Celan som främsta namn. Det judiska inslaget är här precis som i Galizien mycket stort, men i Czernowitz var till skillnad från Galizien det tyska språket helt dominerande.
Nazismen, Stalins härjningar, den rumänska, ukrainska och polska nationalismen har lagt hela denna värld i ruiner. Hur stor bäring har detta arv för dagens komplicerade verklighet? Historien kan säkerligen förklara mycket, men det förefaller mig att Lodenius stundtals drar alldeles för höga växlar på det förflutnas förklaringsvärde, och går rakt in i samma fälla som våra media. Skillnader mellan östra och västra Ukraina går nog mer att söka i dagens ekonomiska strukturer. Människor i Östukraina är helt enkelt rädda om sina arbeten och vill behålla tryggheten i ett socialt skyddsnät. Det har naturligtvis ingenting med Sovjetnostalgi eller det mongoliska arvet att göra. Ukrainas vägval står inte mellan antingen Ryssland eller Europa, utan valet bör vara ett både och.
Den invändningen är dock av ringa betydelse för boken som helhet. Den är en oumbärlig läsning för alla som vill förstå dagens Europa. Man får både lärdom och läsupplevelse på köpet.
På tisdag är det dags för Uruguay att fira sin nationaldag. Den uruguayanske författaren Mario Benedetti har skrivit att "Uruguay är världens enda kontor som har upphöjts till rangen av republik". Det måste vara ett spännande land.
På onsdag är det årsdagen av att RAF bombar Berlin för första gången som vedergällning för flyganfallen mot London. Det skulle komma mer.
På torsdag är det 113 år sedan världens kortaste krig utkämpades mellan Zanzibar och Storbritannien. Det varade i ungefär tre kvart. Kan låta kul så här i efterhand, men var ett upprörande exempel på hänsynslös imperialism. Att britterna tvingade efteråt lokalbefolkningen att betala för den ammunition som man hade skjutit på dem med, gör inte saken bättre.
På fredag firar vi Goethes födelsedag. Det är 260 år sedan han föddes i Frankfurt am Main. Lite jämt och bra. Förtjänar definitivt att ett litet stycke citeras:
Bedecke deinen Himmel, Zeus,
Mit Wolkendunst,
Und übe, Knaben gleich,
Der Disteln köpft,
An Eichen dich und Bergeshöhn;
(ur Prometheus)
På lördag är det 476 år sedan inkan Atahualpa avrättades av spanjorerna. Han togs svekfullt till fånga, och spanjorerna under ledning av analfabeten och conquistadoren Pizarro begärde en lösensumma bestående av ett helt rum fyllt med guld, och två rum fyllda med silver. När deras krav uppfylldes, kom de med falska anklagelser mot Atahualpa och avrättade honom. Eftersom han i sista stund gick med på att döpas till den enda sanna tron, slapp han garrottering och ströps istället. Den kristna barmhärtigheten när den är som bäst.
På söndag firar vi så Mary Wollstonecraft Shelleys födelsedag. Hon föddes 1797, och var en mycket duktig författare, mest känd för boken om Frankenstein. Dessutom var hon gift med poeten Percy Shelley.
På måndag är det årsdagen av Bartolomeinatten 1572 då en katolsk mobb i Frankrike fortsatte den stolta europeiska traditionen av massmord. Bara i Paris lär 3 000 hugenotter ha mördats, och det sägs att vattnet i Seine färgades rött. Dådet inspirerade många framtida generationer.
Det är också Ukrainas nationaldag. För den som vill förstå Ukrainas komplicerade historia rekommenderar jag Peter Lodenius förträffliga bok "Ukraina - i Europas mitt" (Tigertext). För följer min recension av boken:
Ukraina betyder landet vid gränsen. Peter Lodenius, mångårig redaktör för finlandssvenska Ny Tid, funderade på skillnaden mellan öst och väst. Gränsen mellan Europa och Ryssland har gått genom Ukraina, och genom att jämföra östra och västra Ukraina kunde han sig få ut något meningsfullt om skillnaden mellan öst och väst i allmänhet. Med tiden märkte han att det skulle krävas en alltför stor arbetsinsats och dessutom kunskaper i ukrainska för att få ett fullständigt grepp om saken, så han nöjde sig med att ägna sig åt västra Ukraina. Han hittade inte direkt det han först var ute efter, men en hel del annat i stället.
Paradoxalt nog ligger Ukraina i det geografiska Europas mitt, och gränsen är mer av politisk och historiskt-kulturell art. Lodenius gör en intressant distinktion mellan den horisontella öst-väst dimensionen i politiken, och den vertikala inom kulturen. Gränserna är naturligtvis mycket flytande. Och landet Ukraina består egentligen av ett närmast oöverskådligt myller av folkgrupper, kulturer, mentaliteter och historiska inflytanden. Än idag är landets historiska rötter höljda i ovisshet, och debatten i ämnet går långt utanför de akademiska kretsarna, inte sällan med tvivelaktiga politiska syften.
Lodenius trampar oförskräckt i det stundtals förvirrande ukrainska minfältet, och klarar sig därifrån inte bara med livet, utan med äran i behåll. Han polemiserar inte, utan redogör sakligt. Framställningen är välskriven och livfull, stort blandas med smått, Lodenius räds inte att göra intressanta utvikningar från ämnet, han belyser gärna med talande anekdoter. Det kräver omfattande kunskaper av författaren, och Lodenius kan inte beskrivas på något annat sätt än som lärdomsgigant. Här finns både spännande skildringar av fruktbara kulturmöten, och insikter om fundamentalismens ursprung och karaktär som verkligen går på djupet.
Författaren ägnar särskilt mycket utrymme åt Galizien och Bukovina, två historiska provinser i det habsburgska väldets utkanter. Donaumonarkin har på senare tid blivit omvärderat, och man pekar inte minst på deras toleranta minoritetspolitik som mycket framgångsrik, som kontrast till dagens Balkan, eller stora delar av forna Sovjetunionen. Österrike-Ungern var ett projekt som syftade till att skapa ett land som förenades av kultur - företrädesvis den tyska. Resultatet var en enastående hög kultur. Galizien, som betraktades som dubbelmonarkins fattighus, kan ståta med författarnamn som Joseph Roth och Bruno Schulz. Här korsades oräkneliga historiska och kulturella influenser. Lodenius pekar dock på en annan faktor som den som skänker den galiziska kulturen dess specifika karaktär, med starka inslag av surrealism - konflikten mellan västerländsk rationalism och östjudendomens mysticism, bland annat har ju chassidismen sina rötter här.
Staden Czernowitz var ett mångnationellt experiment, som lyckades skapa etnisk harmoni genom tolerans. Här finns en lång rad framstående författare och konstnärer, med Paul Celan som främsta namn. Det judiska inslaget är här precis som i Galizien mycket stort, men i Czernowitz var till skillnad från Galizien det tyska språket helt dominerande.
Nazismen, Stalins härjningar, den rumänska, ukrainska och polska nationalismen har lagt hela denna värld i ruiner. Hur stor bäring har detta arv för dagens komplicerade verklighet? Historien kan säkerligen förklara mycket, men det förefaller mig att Lodenius stundtals drar alldeles för höga växlar på det förflutnas förklaringsvärde, och går rakt in i samma fälla som våra media. Skillnader mellan östra och västra Ukraina går nog mer att söka i dagens ekonomiska strukturer. Människor i Östukraina är helt enkelt rädda om sina arbeten och vill behålla tryggheten i ett socialt skyddsnät. Det har naturligtvis ingenting med Sovjetnostalgi eller det mongoliska arvet att göra. Ukrainas vägval står inte mellan antingen Ryssland eller Europa, utan valet bör vara ett både och.
Den invändningen är dock av ringa betydelse för boken som helhet. Den är en oumbärlig läsning för alla som vill förstå dagens Europa. Man får både lärdom och läsupplevelse på köpet.
På tisdag är det dags för Uruguay att fira sin nationaldag. Den uruguayanske författaren Mario Benedetti har skrivit att "Uruguay är världens enda kontor som har upphöjts till rangen av republik". Det måste vara ett spännande land.
På onsdag är det årsdagen av att RAF bombar Berlin för första gången som vedergällning för flyganfallen mot London. Det skulle komma mer.
På torsdag är det 113 år sedan världens kortaste krig utkämpades mellan Zanzibar och Storbritannien. Det varade i ungefär tre kvart. Kan låta kul så här i efterhand, men var ett upprörande exempel på hänsynslös imperialism. Att britterna tvingade efteråt lokalbefolkningen att betala för den ammunition som man hade skjutit på dem med, gör inte saken bättre.
På fredag firar vi Goethes födelsedag. Det är 260 år sedan han föddes i Frankfurt am Main. Lite jämt och bra. Förtjänar definitivt att ett litet stycke citeras:
Bedecke deinen Himmel, Zeus,
Mit Wolkendunst,
Und übe, Knaben gleich,
Der Disteln köpft,
An Eichen dich und Bergeshöhn;
(ur Prometheus)
På lördag är det 476 år sedan inkan Atahualpa avrättades av spanjorerna. Han togs svekfullt till fånga, och spanjorerna under ledning av analfabeten och conquistadoren Pizarro begärde en lösensumma bestående av ett helt rum fyllt med guld, och två rum fyllda med silver. När deras krav uppfylldes, kom de med falska anklagelser mot Atahualpa och avrättade honom. Eftersom han i sista stund gick med på att döpas till den enda sanna tron, slapp han garrottering och ströps istället. Den kristna barmhärtigheten när den är som bäst.
På söndag firar vi så Mary Wollstonecraft Shelleys födelsedag. Hon föddes 1797, och var en mycket duktig författare, mest känd för boken om Frankenstein. Dessutom var hon gift med poeten Percy Shelley.
Publicerad i Tidningen Kulturen 2009-08-23
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar