Flickan
Angelika
Klüssendorf
Övers:
Christine Oudenne
Thorén &
Lindskog, 2013
I romanen
har hon inget namn, hon kallas bara för Flickan. En ung människa som förvägras
identitet och en egen personlighet.
När romanen
börjar är hon tolv år gammal, bor med en lillebror och en alkoholiserad mamma,
som tar ut sina många frustrationer på barnen, framför allt flickan. Det är en
fysisk och mental misshandel som inte kan kallas för något annat än tortyr. Barnen
lever i en misär och är utsatta för en misskötsel som är fullständigt
skräckinjagande. Den är den socialistiska DDR:s absoluta skuggsida, långt från
de socialistiska tio budordens (!) stolta innehåll.
Samtidigt är
samhället märkligt frånvarande. Tomrummet kring flickan är också frapperande,
det finns knappt några grannar, inte heller andra familjemedlemmar, skolans och
andra samhällsinstitutionernas personal förblir anonym, de utgör bara vaga
konturer av en oförståelsens mur som hela tiden möter flickan.
Det skapar
en klaustrofobisk bubbla kring flickan, vilket antagligen var författarens
avsikt för att visa på hennes totala ensamhet och isolering. Men risken är att
hon förblir oåtkomlig också för läsaren, och det var nog knappast meningen.
Detsamma
gäller mammans person, och även fadern, ett charmtroll till alkoholiserad
fängelsekund. De har ingen historia, ingen bakgrund, de bara är rent och
oförfalskat elaka, grymma och ansvarslösa, utan någon som helst förklaring.
Det är
möjligt att det ter sig precis så för flickan, för hennes del kan det kvitta
lika varför de är som de är. Men risken är än en gång att läsaren lämnas
utanför, man stirrar in i en glasbur där det pågår saker som aldrig kan bli
begripliga.
Romanens
styrka ligger i den kompromisslösa skildringen av flickans inre styrka, och hur
hon växer som person. Hon upptäcker sin kropp, börjar inse sin begåvning, och
förvandlas från den utstötta flickans fula ankunge till en ung kvinnas om inte
svan, så i varje fall en flygfärdig fågel. Bilden som tecknas är allt annat än
idealiserad. Det är en stark berättelse om en ung människas väg in i
vuxenlivet, där det kanske trots allt finns en framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar