Omtumlande dansföreställning

Skogen är den fysiska plats som mest fulländat uttrycker dialektiken i vårt förhållande till naturen. Det är ljus mot mörker, möten och hot, glädje och rädsla, frihet och instängdhet.

I Ådalen har dessutom skogen ytterligare en dimension, den är platsen för ekonomisk vinning, men även samhällelig kris och tillbakagång. Att Norrdans har världspremiär på Mari Carrascos föreställning Black Forest just på den plats som har upplevt – och genomlidit – skogsindustrins makalösa uppgång och ödesdigra fall är bara logiskt.

Carrasco fångar in dialektikens hela dynamik, utan att för ett ögonblick förlora dansens magi. Black Forest är en sprakande föreställning som det oavbrutet slår gnistor om. Tempot är oerhört högt från första början. Koreografin är så nära fulländning som det går att komma.

I stor utsträckning är det tack vare dansarnas eminenta insatser. De agerar som en tätt sammanvävd grupp, en integrerad enhet av sällsynt skickliga individualister. Samspelet, eller rättare sagt samtidigheten, är nära på perfekt.

Rörelseschemat är otroligt krävande, och det är smått obegripligt hur dansarna om och om igen hittar rätt i sina positioner. Det är som en komplicerad manöver där minsta felsteg kan rubba hela den intrikata ordningen. Men här rubbas det ingenting.

Men mest imponerande är dansarnas mod och tillit till varandra. De egenskaperna hör förstås ihop. För att våga möta varandra i hög fart, att ta risken med ett språng över kamraten för att sedan skifta position och vara den som det hoppas över, kräver ett förtroende som är förbehållet en professionell kompetens hos de mest framgångsrika. Som Norrdans.

Även om föreställningen bygger på gruppens täta samspel, vill jag gärna framhålla några av dansarna. César Garcia Steensen är en gammal favorit med en oefterhärmlig plastik. Jakub Mędrzycki och Viktor Konvalinka som båda har en fantastisk precision i sina rörelsemönster. Och Claudia Fürnholzer som på ett självklart sätt förenar spänt och grace i stark scennärvaro.

Scenografin är fiffigt arrangerat så att publiken sitter runt om scenplatsen. Det ställer stora krav på dansarna, som inte bara dansar frontalt mot publiken, som i vanliga fall, utan måste uppträda i alla väderstrecken.

Men det ställer givetvis också större krav på publiken, det gäller att ha sin uppmärksamhet riktad åt flera håll samtidigt, kunna prioritera, veta i vilken riktning man ska koncentrera blicken, vad man vågar släppa. Åskådaren är omgiven av föreställningen, precis som i skogen.

Black Forest är en omtumlande upplevelse. Norrdans och Mari Carrasco belönades av publiken med stående applåder som aldrig ville ta slut. Det är bara att stämma in.

BLACK FOREST

Idé, koncept och universum: Mari Carrasco

Koreograf: Mari Carrasco i samarbete med dansarna

Koreografiassistent: Rita Lemivaara

Tonsättare: Mikael Karlsson

Kostym: Mari Carrasco, Rita Lemivaara och Annette Hägglund

Dansare: Tomáš Červinka, Claudia Fürnholzer, César García Steensen, Viktor Konvalinka, Lava Markusson, Jakub Mędrzycki, Hanna Nussbaumer, Verena Pircher, Leila Verlinden

Världspremiär: 2 april 2016 på Härnösands Teater

Tyst teater om terror

Många asylsökande har upplevt dramatiska saker och bär på traumatiska erfarenheter. Uttrycksbehovet är stort. Usama Hussain bor på asylboendet i Gålsjö bruk, och han är dramatiker och filmare från Irak. Han har skrivit en pjäs om olika diktaturers terror av människor.

Usama Hussain står för regin och skådespelare är andra personer från asylboendet. De har precis repeterat föreställningen för Svt Västernorrland, och stämningen är lika kaotisk som entusiastisk. Vi talar omväxlande via tolk eller engelska. Många vill gärna komma till tals, det går inte att ta fel på att det är allvar för de inblandade.

-          De pjäser och kortfilmer som jag gjorde i Irak var ganska politiska, och det är den här pjäsen också, säger Usama Hussain.

Pjäsens titel är Mind never blind, ungefär Sinnet är aldrig blint, och vill förmedla bilden av förtryck av olika religiösa minoriteter, såsom de kristna och yazidier, i Mellanöstern. Men egentligen är ambitionen vidare än så.

-          Diktaturer kan anta olika skepnader, religiösa, militära och politiska, men de förtrycker alltid människor, säger Usama Hussain.

Nio skådespelare är med i pjäsen, de kommer från Irak, Syrien och Sudan. Mounir Aldoss från Syrien spelar en högt uppsatt militär som också är president.

-          En mycket rolig roll, säger Mounir.

Rawa Al Salti är palestinier från Syrien. Hon är nybörjare som skådespelare, och tycker det är fantastiskt att få spela teater.  Hon har en bärande kvinnlig roll, och hennes fyraårige son Jod Khattab spelar också med i pjäsen. Rawa gillar idén med pjäsen.

-          Jag spelar modern vars son faller ner som död, och jag väcker honom. Det är förstås symboliskt, det är folket som ska väckas till motstånd mot diktaturer och förtryck, säger Rawa Al Salti.

Pjäsen saknar ord, det spelas helt tyst med enbart kroppsspråket som uttrycksmedel.

-          Vi vill att alla ska kunna förstå, och kroppsspråket är universellt, säger Usama Hussain.

Mind never blind spelas i Gålsjö bruk på fredag. Lokalbefolkningen från närområdet har bjudits in, och man hoppas på stor tillströmning av publik.

Det finns även planer på fler föreställningar.