Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom att sluta vara socialdemokrater.
Som justitieminister gjorde sig Bodström bemärkt genom att ge polisen Stasi-liknande befogenheter i jakten på fildelare, och genom beslutet att bygga nya superfängelser.
I sin bok med den kittlande titeln "Inifrån" lyckas Bodström också framföra påståendet att när han blev något överraskande utnämnd till justitieminister visste inte Göran Persson om att hans far Lennart Bodström (om vilken HasseåTage sa att "det enda han har lidit av är TCO") hade varit både utbildnings- och utrikesminister, kompis med Palme och en självklar medlem i den socialdemokratiska makteliten.
Därmed ansluter han Persson till den långa raden av politiker som ingenting vet och ingenting fattar, som Gösta Bohman, Björn Rosengren, och ja, nu senast också Hans Majestät.
I Joseph Hellers roman "God som guld" vill huvudpersonen mycket gärna komma med i presidentens rådgivarstab (det är säkert närmare 30 år sedan jag läste boken, så jag ber läsarna om överseende med eventuella detaljfel). Han träffar sina gamla studiekamrater, i allmänhet personer han ser ner på, men som har lyckats avancera mycket högre upp än han, och försöker övertyga dem om sina förtjänster och eventuell nytta han skulle kunna göra för presidenten.
Under dessa samtal råkar han, som det ofta blir, kläcka ur sig diverse banaliteter, som väcker hans interlokutörers förtjusning. Till hans stora förvåning blir dessa tomma fraser till en del av presidentens politik. Det hela ändar i att ett så totalt banalt påstående som "det går aldrig som man har tänkt sig" blir en grundbult i USA: politik.
Som politisk satir är det storslaget. Ännu bättre är Hellers mästerverk "Moment 22". Den behövs idag som ett korrektiv till världens galenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar