En blandning av sött och salt

Lasse Berghagen

Plats: Kramfors teater, i går fredag.

Publik: 500

Längd: 2,5 timmar inklusive paus

Bäst: Publikkontakten

Sämst: Scenbelysningen med grälla, disiga färger


Han hade inte sin blå kavaj, men med sina två meter över havet gjorde svärmorsdrömmen och rikscharmören Lasse Berghagen ingen besviken.

Fredag kväll stod han på scen i Kramfors i ett nästan fullsatt Folkets Park.

Redan från första stund etablerar han en nära kontakt med sin publik. Han utstrålar en öppenhet och glädje som smittar. Föreställningen går under namnet Från ballad till burlesk, och är en musikalisk resa genom Berghagens eget liv. Det finns rika källor att ösa ur, han har bakom sig närmare 50 år som artist, och han har hållit på med lite av varje. Förutom karriären som sångare har han varit revyartist, skådespelare, poet, ståuppkomiker och författare.

Han bjuder på lite av varje. Han sjunger både kända succéer och mindre bekanta melodier, han varvar med diktuppläsningar, småfräcka vitsar, personliga berättelser ur sitt eget liv och anekdoter om både stort och smått.

Den historia som jag fastnade mest för var den om Cornelis, när Lasse Berghagen bor på hans husbåt, efter skilsmässan från Lill-Babs, och Cornelis tycker att Lasse är alldeles för deppig, och slänger därför hans gitarr i sjön med orden "man måste alltid gå vidare grabben".

Och då slår det mig att i grund i botten är Lasse Berghagen en vissångare, med ett brett register i sina visor, som tangerar schlager, country, boogie woogie, med mera. Känsloskalan pendlar mellan vemod och humor, längtan och glädje.

Hans utstrålning är oemotståndlig, han lyckades till och med att få med sig publiken i "Stockholm i mitt hjärta", som så väl sammanfattar essensen hos estradören Lasse Berghagen, en blandning av sött och salt.