Veckan från hyllan 15

Rysslands premiärminister Vladimir Putin har varit på blixtvisit i Sverige. Han träffade Fredrik Reinfeldt och de två statsmännen samtalade om samarbete, handel och mänskliga rättigheter. Arbetsfördelningen var enkel, Reinfeldt talade om samarbete och handel, Putin om mänskliga rättigheter.

Kommentarerna efteråt präglades av förvirring. Ryssland är inte lätt att förstå sig på, och har aldrig varit det. Nu kan det vara än svårare, med ett samhälle som utmärks av rövarkapitalism, autokrati och chauvinism.

Bästa sättet att begripa vad som egentligen händer hos den stora grannen i öst tycks vara den metod som den ryske författaren Vladimir Sorokin använder i sin roman "I det heliga Rysslands tjänst" - att gå till det förflutna och extrapolera det till nutiden.

Sorokin har med framgång metoden i flera romaner. Här bjuder jag på en recension av "I det heliga Rysslands tjänst", och som bonus med anledning av Första maj också en recension av en annan av hans romaner, "Is".

I det heliga Rysslands tjänst
Vladimir Sorokin
Övers. Ben Hellman
Norstedts

Den säregne ryssen Vladimir Sorokin är en författare som däremot intar en ytterst kritisk inställning till sitt land och dess historia. Hans senaste roman är en dystopi som utspelar sig år 2027. Ryssland är en stormakt som kontrollerar all energitillgång, hela tillverkningsindustrin i världen är förlagd till Kina, och mot Västeuropa har det byggts en Mur, samtidigt som alla ryssar har "frivilligt" bränt sina utrikespass på ett offentligt bål i Moskva. I Ryssland råder en högteknologisk feodalism, landet styrs av Härskaren, allt är underkastat Statens bästa, det finns en adel, och ett flertal olika korporationer. Kontrollen utövas genom en säkerhetstjänst som kallas för "opritjniker".
För den som inte är tillräckligt insatt i rysk historia kan jag berätta att opritjniker var Ivan den förskräckliges dödsskvadroner, och "opritjina" är i Ryssland synonymt med skräckvälde.
Vi får följa en högt uppsatt opritjnik under en dag av yrkesutövning, bokens originaltitel är "En opritjniks dag", i ett landskap som är en märklig blandning av science fiction och traditionell rysk lantlig idyll. Det blir till en orgie i våld, översitteri, korruption, fifflarmentalitet och ett bisarrt manligt kamratskap. Definitivt barnförbjudet.
Det är en högst deprimerande bild av tendenser i dagens Ryssland. Sorokin har också en kritisk attityd till sitt lands förflutna och en djupt pessimistisk syn dess framtid. Alla tidsperspektiven hänger naturligtvis ihop.
Pessimismen kan tyckas vara alltför långt driven, det finns ingen som helst öppning i handlingen, och det blir till slut till en svaghet i en annars mycket stark roman.

En rysk författare som för den avantgardistiska traditionen vidare är den kontroversielle Vladimir Sorokin. Hans senaste roman "Is" (Norstedts; övers. Ben Hellman) berättar historien om en märklig sekt i Moskva som kidnappar blonda och blåögda och slår dem i bröstet med en mycket speciell isslägga för att se om "deras hjärta börjar tala". De som överlever upptas i brödraskapet som ser sig själva som de enda levande medan resten är levande lik. Vi får följa sektens historia bakåt i tiden och sedan fram till vår tid i det postkommunistiska Ryssland. Vi färdas genom en brutal och hänsynslös värld, där "de levande" skyr inga som helst medel för att förverkliga sina apokalyptiska mål.
Det här är naturligtvis en bild av modern rysk historia, fantastiskt återgiven. Men det är lika mycket en berättelse om makt, som härskar oinskränkt över människorna genom olika skepnader, politiska och ekonomiska.
Sorokins berättarstil skulle jag vilja kalla för "accelererande" - han börjar försiktigt, mycket knapphändigt, som liknar mest enkla scenanvisningar, för att alltmer ta fart med fantasi och fabuleringsförmåga, med mycket humor och fantastiska dialoger.