Det finns ett liv före döden

TEATER
Den som lever får dö
Av Rasmus Lindberg
Jämtlands läns teater/Estrad Norr
Regi: Olle Törnqvist
Scenografi/Kostym: Anna Erlandsson
Kompositör: Jens Comén
I rollerna: Anita Nyman, Linda Birgersson, Gustav Kling, Jalle Lindblad
Scen: Svanö Folkets hus, Kramfors

En allt större andel av befolkningen utgörs av äldre personer. Och får man tro Maurice Chevalier att ålderdomen är inte så tokig om man betänker alternativet, blir det en alldeles utmärkt utgångspunkt för reflektioner kring Livet.

Jämtlands läns teaterns drama ”Den som lever får dö” är ett triangeldrama med tre gamla människor, som av allt att döma inte har så långt kvar att leva, ja den ena av dem har rent av fått sin dödsdom. Det hindrar dem inte från att fortsätta att förpesta livet för sig själva och varandra.

De två manliga huvudpersonerna är bröder, in i döden avundsjuka på varandra, ständigt bekymrade för vad den andre har eller kan tänkas få istället för att ta vara på glädjeämnen i sina egna liv. Deras gemensamma ungdomskärlek får ingen ordning på sina förvirrade minnen och flyr in i demens.

Som en varnande skugga finns där också hela tiden Therese från hemtjänsten. Hon har precis gått genom en jobbig skilsmässa och kan knappt öppna munnen utan att berätta om alla oförrätter som hon har utsatts för.

Det blir en skruvad komedi med rapp dialog som förmår att vara absurd utan att förfalla åt lyteskomik (jag förlåter till och med repliken med ”ett dussin gamla russin”). Minnen och levnadsöden glider isär för att sedan löpa parallellt och med livets vanliga brist på logik kan de också sammanfalla på ett oväntat sätt.

Skådespelarna gör eminenta insatser. Linda Birgerssons Therese är bräcklig och olycklig utan att helt ge upp. Anita Nyman klarar av att vara på gränsen till demens med alla sinnen i behåll, lite av kvällens höjdpunkt. Gustav Klings förfördelade broder har en stirrigt orolig närvaro som hela tiden hotar att explodera. Hans motspelare Jalle Lindblad är en streber och översittare som döljer en inre osäkerhet bakom manisk verksamhet och strävan efter yttre framgång.

Eftersom det är en komedi blir det ett lyckligt slut, som är både övertygande och hoppingivande. Det finns ett liv före döden. Och det är värt att leva.