Smånotiser

Fler långtidsarbetslösa

Trots att arbetslösheten minskar ökar antalet långtidsarbetslösa. På ett år minskade arbetslösheten från 8,8 procent till 8,3. Antalet anmälda jobb till Arbetsförmedlingen är det högsta sedan 1990. Den öppna arbetslösheten har minskat i alla LO-förbund, utom Musikerförbundet.
Samtidigt ökade antalet personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 32 000 till 191 000.
Arbetslösheten bland dem som har varit utan jobb länge växer snabbast. Det är framför allt gruppen i det så kallade Fas 3 som ökar nästan explosionsartat.
Nästan 100 000 eller var fjärde arbetslös, har varit utan arbete längre tid än tre år. Arbetsförmedlingen befarar att antalet kan inom kort bli mycket större.
Det är framför allt lågutbildade, utrikesfödda, funktionshindrade eller äldre med långa arbetslöshetsperioder som är mest drabbade.

Facket och arbetsgivarna i samtal om turordning

Svenskt Näringsliv har tackat ja till en inbjudan från LO till samtal om turordningsreglerna. Båda parter understryker att det inte rör sig om förhandlingar, utan samtal som syftar till kartläggning av turordningsreglerna. Man vill uppnå en samsyn om hur turordning används och vilka konsekvenser det får.
Lagen om anställningsskydd, LAS, ska granskas, erfarenheter från olika branscher ska jämföras, och effekter på ekonomin undersökas.
Dessutom ska man göra en internationell jämförelse, framför allt med andra nordiska länder, men också Tyskland.

EU-kritik mot svensk vargjakt

EU kritiserar igen vargjakten i Sverige. Miljökommissionären Janez Potocnik säger i ett uttalande: ”Jag beklagar att Sverige har inlett licensjakten på varg utan att ge tydliga svar på min skrivelse sänd den 7 december 2010”.
Enligt Potocnik kan vargjakten strida mot EU:s lagstiftning, och han anser att han därmed tvingas att dra Sverige inför EU-domstolen.
”De svenska myndigheternas agerande ger mig få andra val än att föreslå till EU-kommissionen att starta ett formellt förfarande mot Sverige för brott mot EU:s miljölagstiftning”, säger Potocnik i sitt uttalande.

USA stoppar svenska företag i Iran

USA har genom påtryckningar stoppat två svenska företag som samarbetade med Iran i landets utveckling av kärnenergiprogrammet. Det skriver Svenska Dagbladet, som har tagit del av hemligstämplade amerikanska dokument på Wikileaks.
De två företagen, Colencos och Mahacos, har dels sålt teknologi till Iran, dels förmedlat inköp av produkter till den iranska kärnkraftsindustrin.
Det finns inga bevis för att de svenska företagen skulle ha gjort sig skyldiga till olaglig verksamhet, även om USA anser att så är fallet.

Rut bara för ett fåtal rika enligt nya siffror

Bara en mycket liten del av befolkningen utnyttjar Rut-avdraget, enligt nya preliminära siffror från Skatteverket. Flest användare av avdraget finns i kommuner med stor andel välbärgade.

Under 2010 betalades det ut 14,4 miljarder kronor i Rot- och Rutavdrag. Rot står för den största delen. För Rut betalades ut 1,3 miljarder. Skillnaderna är mycket stora mellan landets kommuner, och det är framför allt för Rut som intresset varierar mest.

Minst i Gällivare och Kiruna

Totalt är det bara 3,3 procent av hela befolkningen som har utnyttjat Rutavdraget. Populärast är avdraget i storstadsregionernas rika kommuner. Mest populärt är det i Danderyd, där mer än tio procent har använt sig av möjligheten att få skattereduktion för det som kallas för ”hushållsnära tjänster”. Lidingö, Höganäs, Lomma och Vellinge följer i toppen för avdragsligan.
De kommuner där Rut används minst ligger i Norrlands glesbygd. Minst populärt var avdraget i Gällivare, där bara tre promille använde sig av möjligheten.
Skillnaderna är också betydande mellan kommunerna när det gäller avdragens storlek. Också här ligger Danderyd i topp, med ett avdrag i snitt på 8 300 kronor per år, vilket motsvarar det dubbla mot genomsnittet för hela landet.
I Malå i Västerbottens inland, där sex promille har gjort avdrag, har man de minsta avdragen med 1 212 kronor per år.

Skillnader också för Rot

Skillnaderna när det gäller Rot-avdraget är mindre, men också här är spännvidden mellan kommunerna stor. Danderyd toppar även här, med 18 procent användare, vilket är dubbelt som mycket som riksgenomsnittet, och med 23 089 kronor i snitt per år. För hela landet var snittet 15 250 kronor.
Minsta andelen Rot-användare fanns i Kiruna.

Veckan från hyllan 2

Terrorismen har nått Sverige, och landet har förlorat sin oskuld. Visserligen har terror drabbat Sverige förut, och det åtskilliga gånger, men då var utfördes inte dåden av en förvirrad muslim. Det är skillnad det. Och oskulden mister Sverige minst vart tionde år, en anatomisk och politisk kuriositet. Frågan är om Sverige någonsin varit så särskilt oskuldsfullt. Typiskt nog var det terroristen som råkade värst ut. Han blev enda offret.

Värre gick det i Tucson, Arizona. Sex döda, och kongressledamoten Gabrielle Giffords svårt sårad. Men men, inte heller detta är ett terrordåd, utan ett vansinnesdåd, underförstått utfört av en otillräknelig person, som är bara förvirrad, och inte vill skada vår demokrati och frihet. Karln är inte en skäggig muslim.

Att den amerikanska högern har hetsat mot Giffords på ett fullständigt sanslöst sätt, med ett hatiskt språkbruk, där det är lätt att uppfatta att det uppmanas till just våld, har naturligtvis ingen betydelse. Den amerikanska högern tar minsann inte ansvar för någonting, allra minst sina egna ord och handlingar.

Terrorismen är förstås inget nytt fenomen, och den finns också skildrad i litteraturen. Dostojevskijs "Onda andar" är en klassiker, med sina psykologiskt inträngande porträtt, och den väldiga kontrasten mellan höga ideal och prosaisk cynism. Personligen är jag inte så förtjust i den, tycker att den tillhör Dostojevskijs svagare verk, det tenderar att bli fyrkantigt och propagandistiskt.

Då föredrar jag Joseph Conrads "Anarkisten". Den utgår från en verklig händelse då en fransk anarkist planerade att spränga Observatoriet i Greenwich i London. Ett attentat mot själva nollmeridianen, eller hela världsordningen om man så vill. Romanen är sprängfylld av sådana metaforer, men man ska hålla i minnet att bakgrunden var allt annan än metaforisk.

Åren kring förra sekelskiftet plågades Europa av terrordåd i både Öst och Väst. Mest drabbade var Frankrike och Ryssland. Det finns en annan roman av Conrad, betydligt mindre känd än "Anarkisten", och det är "Med andra ögon", som handlar just om attentatet mot den ryske inrikesministern von Plehve. Centralt i handlingen är hur huvudpersonen blir förrådd av sin bäste vän.

Gemensamt för samtliga dessa böcker, också "Onda andar", är att terrorismen skildras som en perverterad spegel av det samhälle som den bekämpar. Ett bidrag till svaret på den obesvarade frågan om varför de hatar oss så.

Småporrigt i Havanna

ROMAN
Dirty Havanna
Pedro Juan Gutiérrez
Övers: Peter Landelius
Lind & Co, 2010

Det är tidigt 90-tal på Kuba. I svallvågorna av Sovjets sammanbrott och den uteblivna hjälpen som stod för stor del av landets ekonomi, råder det nu kris. Författarens alter ego, den anarkistiske journalisten Pedro Juan, vill inte längre skriva ”osund och feg journalistik”, som i alla fall censureras. Han framlever sina dagar i centrala Havanna med att leta efter något tillfälle att tjäna en hacka på småaffärer av mer eller mindre tvivelaktigt slag. Ofta mer. Framför allt ger han sig hän åt oräkneliga sexuella äventyr med som det verkar ständigt villiga kubanska damer i alla åldrar.

Diktaturen och det politiska förtrycket är mycket litet närvarande. Istället färdas vi genom en värld av förfall, misär och våld, där alla som inte redan har stuckit till Miami funderar på att göra det. Här råder förtvivlan och hopplöshet, med kriminalitet, prostitution och narkotikahandel. Liksom för övrigt handel med allt möjligt och omöjligt.

Romanen är en pikaresk, med en lång rad episoder, uppbyggda i form av litterära reportage. I längden blir det ganska ansträngt och långsökt, och det är irriterande med alla upprepningar. Det blir inte bättre av alla pornografiska skildringar och all våldspornografi.

Boken är totalförbjuden på Kuba.

Oslagbar jubilerande Orevy i Västansjö

Lokalrevyn i Västansjö utanför Bollstabruk firar tioårsjubileum. Premiären ägde rum i ett fullsatt Folkets hus på Trettondagen, och nu spelar man lördag och söndag fram till första helgen i februari. Som vanligt behandlas ämnen om aktualiteter från året som gått, lokalpolitiska bekymmer och annat smått och gott om livet i stort.

Västansjörevyn heter egentligen O-revy, eftersom alla dess namn under åren har börjat på just O. Årets namn är – O-slagbart, förmodligen med tanke på tioårsjubileet. Hela den lilla bygden är involverad, och i listan över skådespelare hittar man hela familjer. Också flera sommargäster och hemvändare är inblandade i verksamheten. Alla åldrar är representerade, revyn handlar lika mycket om artisteri som om gemenskap.

Som det brukar vara i amatörensamblar är talanger ojämnt fördelade. Men det som eventuellt brister i begåvning och scenvana kompenseras med råge av spelglädje och entusiasm.

Sketcherna spänner över ett brett ämnesregister. Mest skämtas det om de klagomål som har framförts mot otillräckliga toalettutrymmen och den utredning som följde. Kramfors kommuns miljöförvaltning är årets driftkucku i Västansjö.

Dessutom gör man sig rolig över Kramaffs lokalisering av sina konferenser, förfallet i Bollstabruk, bankernas hantering av småspararnas pengar, och inte minst tågstationen i Kramfors där inga tåg går.

Veckan från hyllan 1

Efter två år med Veckan som kommer är det dags för något nytt. Tyckte jag, så och chefredaktören. Sanningen att säga hade jag tänkt mig att slippa ifrån helt och hållet, men icke. "Hitta på något nytt", sa han. Chefredaktören alltså. Och då var ju jag tvungen att göra det.

Efter mycket tankemöda och stort besvär kom jag på det: litteraturen är många gånger den bästa uttolkaren av det som sker i samhället. Och vad kan då vara lämpligare än att göra just det, låta litteraturen, både gammal och ny, att kommentera de dagliga, eller i varje fall veckovisa, aktualiteterna. "Veckan från hyllan" är det preliminära namnet på den nya krönikan, det återstår att se om jag kommer på något bättre och klämmigare.

Varje vecka ska jag låta en bok, eller någon gång flera, vara utgångspunkten för en aktuell händelse. Och vice versa givetvis, sådant som har hänt kan vara en lämplig introduktion till en bok, eller rent av ett författarskap.

Så välkommen till den nya krönikan.

Det gamla året är till ända och har lagts till handlingarna - eller var man nu lägger gamla år. Det nya året har firats in, till stor glädje för Systembolaget, och mindre glädje för alla skotträdda hundar.

Det är naturligtvis en konstruktion, det händer inget särskilt just klockan 24.00 den 31 december. En minut i är vi kvar i det gamla, en minut efter har det nya kommit. Nej, så är det förstås inte. Men vi behöver milstolpar, konkreta punkter i historiens tidsaxel att kunna fästa våra minnen på. Vi lever inte i nuet, utan i ett flöde, där det förflutna, nuet och framtiden hänger ihop på ett sådant sätt att de inte går ens att särskilja. En människa utan minne är en halv människa. Om han inte är en direkt farlig, som huvudpersonen i Camus "Främlingen". I någon mening är det just minnet som gör oss till människor.

Det är ingen tillfällighet att berättelser handlar om det som har hänt. Litteraturen handlar om minnet, ja, litteratur är minne.

Den tyske författaren W.S.Sebald var besatt va minnet. Det var temat för allt han skrev, innan han tragiskt omkom i en bilolycka (vilket är för övrigt ytterligare en förbindelselänk till Camus). Sebald skriver dels om minnet som sådant, men också om den kollektiva minnesförträngningen som han ansåg drabbade tyskarna efter andra världskriget.

Här kan man tillägga att i rättvisans namn var det inte bara tyskarna som råkade ut för en minnesförlust.

Romanen "Svindel. Känslor" (Bonniers, Panacheserien, övers: Ulrika Wallenström) är en vandring genom miljöer fulla av historiens spår, och som undflyr de minnesbilder som personerna har av dem. Napoleonskrigen formar det moderna Europa, Franz Kafka är på resande fot 1913, året som markerar ingången till nationalismens och barbariets nya sköna värld, händelser från andra världskriget må beskrivas som "så kallade", men ruinerna är nog så verkliga, liksom platsen där sista striden stod.

Personer som dyker upp är förutom Kafka målaren Pisanello, vars flesta verk har gått förlorade, och Fallmerayer, en kontroversiell historiker som hävdade att dagens greker ingalunda härstammar från de greker som vi känner till från antiken.

Givetvis slutar romanen år 2013.

Sebald är dessutom en härlig berättare, med ett underbart språk.

Å hans och mina egna vägnar önskar jag läsarna gott nytt år och en god fortsättning.

Upplevelser i STF:s årsbok

STF:s årsbok 2010
Svenska turistföreningen

Svenska turistföreningen har i mer än 120 år gett ut årsböcker som beskriver olika aspekter av landet Sverige. Efter att ha avverkat teman som landskapen, årstiderna och århundraden, söker man nu sina ämnen.

Förra årets tema var Äkta svenskt, med undertiteln En mångfaldig resa i tiden, och var en riktig fullträff. I år satsar man på något som kallas Nära äventyr, och handlar om STF:s lokala kretsverksamhet, som ger en fantastisk möjlighet till goda upplevelser i hemtrakten.

Det är svårt att komma från intrycket att det är ganska långsökt som tema, och att man börjar bli alltmer renons på idéer för årsböckerna.

Därmed inte sagt att texterna är ointressanta, tvärtom. Mer än hälften av texterna är skrivna av frilansjournalisten Mats Wigardt från Härnösand.

Här finns bland annat spännande bidrag om ett studiebesök på en soptipp, ett reportage om föreningsliv i Sverige – fortfarande högst vitalt, och initierade spekulationer om hur vi kommer att resa i framtiden. Dessutom välskrivna berättelser om guldvaskning, fågel- och sälskådning, vinprovning, digital skattletning och motorcykelutflykt.

Det mest närliggande för tidningens läsare är skildringen av en konstvandring i Sundsvall, en fascinerande upptäcktsfärd bland offentlig konst i staden.

Som vanligt är årsboken slösande rikt illustrerad.