Föryngrad Orevy fortsätter O-rubbligt

För 17:e året i rad spelas Orevyn i Västansjö. Det är en nyårsrevy som traditionsenligt har premiär under Trettonhelgen. Men i år blev det inte som brukligt Trettondagsafton utan Trettondagen.

Det var inte den enda nyheten för i år. Revyn har också genomgått en mycket kraftig föryngring. Många av de som har varit med tidigare år bestämde sig i höstas för att hoppa av. Ett tag var det rent av risk att revyn överhuvudtaget inte skulle bli kunna spelas.

Men de som var kvar gav inte upp. De valde istället att se den nyuppkomna situationen som en möjlighet att växa in i sina roller som både skådespelare och manusförfattare. Och så har många nya unga förmågor kommit in.

Ambitionen är fortfarande att fortsätta i samma anda, men naturligtvis går inte så stora förändringar helt obemärkt förbi.

Även i orkestern är det idel nya ansikten, det är bara den evige Bo Wallgren som hänger med än.

Några av de stående karaktärerna är borta, Margot försvann redan för ett par år sedan, nu är Britta också borta, och så den ständige vaktmästaren Algot.

Han har ersatt av sitt barnbarn, Lill-Algot, den snart tioårige Lorentz Zart, ensemblens minsta och yngsta medlem. Han sköter sig med den äran, det finns en stor potential som säkert kan blomma ut de kommande åren.

Den föga gudaktige Prästen finns kvar, och det är fortfarande Uno Walther som spelar den figuren.

Repertoaren är också den lite annorlunda, det är, kanske en smula förvånande, betydligt mindre sketcher som behandlar ämnen från den stora världen, utan man håller sig mest hemmavid.

Det blir så klart en rejäl känga åt landstinget, man driver med arbetsförmedlingen, det skojas en del om den nya digitala teknikens gåtfulla värld, och det blir många skämt om generationsklyftor.

Lite av en höjdpunkt är sketchen om vindkraften, med en mycket oväntad användning av fas tre. Här firar Mario Trümper stora komiska triumfer.

De flesta sketcherna och korta och rappa, och tempot är genomgående hyfsat högt.

Orevyn vägrar att ge upp, och de gör verkligen skäl för årets namn O-rubbligt (det ska alltid vara ett namn som börjar på O-).

Föreställningen spelas den 13, 14, 27, 28 januari, 3, 4 och 11 februari.

Helt OK revy trots strömavbrott

Elfte upplagan av Orevyn hade premiär på Trettondedagen i Västansjö Folkets hus. Årets revy har namnet OK. Med nya unga förmågor i ensemblen och orkestern var det bäddat för succé. Tyvärr ställde ett elavbrott till med oväntade problem.

Det började så bra. Folkets hus var fullsatt. Inledningsnumret etablerade direkt en bra publikkontakt, och stämningen var på topp med en gång. Rollfigurerna som Algot, Margot, Kyrkoherden och Gullan som har varit med genom alla år var med nu också. Och naturligtvis några nya.

Sketcherna har i mångt och mycket en lokal anknytning, man driver gärna med olika problem och tillkortakommanden i närsamhället. Det handlar om tåg som fortfarande inte går, utflyttning, nedlagda bensinmackar, banker som vägrar ta emot kontanter, skolnedläggningsdebatten saknades förstås inte heller.
Annars avhandlas en hel del relationsproblem, och det blir ett och annat kiss-och-bajsskämt också. Ibland i en märklig kombination.

Det märks att ensemblen har blivit mycket proffsigare genom åren, både när det gäller textförfattandet och agerandet på scen. Men inte ens världens bästa skådespelare kan vara beredda att strömmen plötsligt försvinner och det blir helt mörkt. Och det var precis vad som hände i mitten av första akten.

Kanske berodde det på att det gick så bra på genrepet. Enligt teaterskrock är ett misslyckat genrep en garant för premiärsuccé, och tvärtom. Och enligt föreställningens regissör Christina Åström gick genrepet helt perfekt.
- Vi blev faktiskt lite oroliga, säger Christina.

Orevygänget fann sig dock förvånansvärt snabbt. Pannlampor, ficklampor och andra ljuskällor togs fort fram. Eventuella problem skapade av den dåliga sikten kompenserades av kvicka improvisationer och nya fyndiga repliker om mörker och liknande. Ett tag övervägde man att bryta föreställningen, men på publikens begäran fortsatte man ändå. Och helt plötsligt var strömmen tillbaka!

Föreställningen spelas på Västansjö Folkets hus fredagar och lördagar hela januari månad ut.

OK? Helt OK!

Oslagbar jubilerande Orevy i Västansjö

Lokalrevyn i Västansjö utanför Bollstabruk firar tioårsjubileum. Premiären ägde rum i ett fullsatt Folkets hus på Trettondagen, och nu spelar man lördag och söndag fram till första helgen i februari. Som vanligt behandlas ämnen om aktualiteter från året som gått, lokalpolitiska bekymmer och annat smått och gott om livet i stort.

Västansjörevyn heter egentligen O-revy, eftersom alla dess namn under åren har börjat på just O. Årets namn är – O-slagbart, förmodligen med tanke på tioårsjubileet. Hela den lilla bygden är involverad, och i listan över skådespelare hittar man hela familjer. Också flera sommargäster och hemvändare är inblandade i verksamheten. Alla åldrar är representerade, revyn handlar lika mycket om artisteri som om gemenskap.

Som det brukar vara i amatörensamblar är talanger ojämnt fördelade. Men det som eventuellt brister i begåvning och scenvana kompenseras med råge av spelglädje och entusiasm.

Sketcherna spänner över ett brett ämnesregister. Mest skämtas det om de klagomål som har framförts mot otillräckliga toalettutrymmen och den utredning som följde. Kramfors kommuns miljöförvaltning är årets driftkucku i Västansjö.

Dessutom gör man sig rolig över Kramaffs lokalisering av sina konferenser, förfallet i Bollstabruk, bankernas hantering av småspararnas pengar, och inte minst tågstationen i Kramfors där inga tåg går.

Dags igen för Orevy i Västansjö

Det repeteras för fullt på Västansjö Folkets Hus utanför Bollstabruk. Det är den lokala Orevyn som har bråda dagar inför premiären på Trettondedagsafton. Revyn firar tioårsjubileum, och därför utlovas det en föreställning utöver det vanliga.

Det är stökigt på Västansjö Folkets hus. Människor kommer och går, det är ingen struktur på det som händer, och det ger ett virrigt intryck.

- Det är alltid nervöst på det här stadiet, men det brukar bli en skärpning de sista dagarna, säger Torbjörn Gradin, en av de medverkande.
- Genrepet går alltid åt skogen, säger han med ett skratt, men det sitter som det ska till premiären.

Torbjörn är där med sin dotter, som också hon, trots sin ungdom, är med för tionde gången. Det är inte ovanligt att hela familjer är med i revyföreställningarna. Hela bygden är engagerad, och många understryker att just sammanhållningen och gemenskapen är minst lika viktiga som själva revyn. Det är en viktig del i skapandeprocessen att alla får vara med och både skriva texter och medverka. I år är det ett 20-tal som står på scen, och totalt är 35 personer involverade.

- Det är skoj därför att det kan bli hur som helst, och det blir det också ibland! säger Bosse Wallgren, som spelar trummor i revyorkestern.

Årets upplaga av revyn innehåller ovanligt mycket musik. Nästan alla arrangemangen har orkestermedlemmarna gjort själva. För övrigt präglas innehållet av det blir massor av gamla favoriter, men man är noga med att poängtera att det inte handlar om repriser, utan det mesta är nyskrivet.

- Det har aldrig varit så lite ”under bältet” som nu, men vi har hittat annat som är lika intressant, säger Laila Lundqvist med ett illmarigt leende.

Med anledning av tioårsfirandet satsar man också extra på maten – tidigare har man alltid serverat Janssons frestelse - som blir mer ”jubileumsaktigt”, enligt Ann-Christine Näsholm, som förestår köket.

Orevyn i Västansjö har varje år ett nytt namn som börjar på O-. Första året, som var 2002, hette det ”Ociviliserat”, förra året var det ”Otäckt”. Och vad är årets namn? ”Oslagbart”, så klart!