I Trondheims famn

En veckas semester i Trondheim. Det är vänligt och trevligt på det där avslappnade norska sättet. Storslagna vyer, trots att staden ligger vid en fjord har man en stark känsla av det väldiga havets närvaro. Majestätiska berg i bakgrunden fulländar bilden.

Utelivet blomstrar här, det är fullt på krogarna vid lunch och från tidig eftermiddag. De ökända norska priserna är inte så skräckinjagande höga längre, det är bara något dyrare än i Sverige, och de flesta krogbesökarna är ändå norrmän – med norska löner.

Dessutom har Trondheim är välrenommerat universitet, och det lär finnas runt 40 000 studenter i staden, och det brukar vara befrämjande för utelivet.

Det norska köket överraskar positivt. Det är gott, vällagat, variationen är stor. För en skaldjursälskare är det ett veritabelt eldorado, det snålas inte med portionerna, så många blåmusslor på en tallrik har jag nog aldrig sett förut.

Förstår bara inte varför alla, ja alla! ställen måste servera hamburgare. En köttbit instoppat i bröd på längden, bredden och höjden. Överallt! Även på italienska eller japanska restauranger. Uppenbarligen Norges nya nationalrätt.

Trondheim har mycket att erbjuda, det finns ett rikt utbud av kultur och sevärdheter av alla de slag. En promenad genom den gamla stadsdelen Bakkland längs med älven, med dess välbevarade och pietetsfullt underhållna träbebyggelse med rötter i 1600 talet, och alla mysiga caféer – missa inte Antikvariatet i Nedre Bakkland! – är en upplevelse av livskvalitet som nästan upphäver tidsdimensionen.

Den största sevärdheten i Trondheim och något som man absolut inte får missa med Nidarosdomen, domkyrkan som invigdes 1070. Jag har besökt åtskilliga kyrkor på flera kontinenter i både väster- och österled, och ändå imponerar Nidarosdomen. Det är trots allt inte särskilt förvånande att finna storslagna kyrkliga byggnader i kristenhetens hjärta som Paris, men det är riktigt överraskande att finna en sådan arkitektonisk pärla här i civilisationens absoluta periferi.

Nidarosdomen överväldigar inte enbart genom sin grandiositet, det är en praktfull och överdådig katedral där man inte hat sparat på utrymme. Men man har också varit generös och noga med detaljer, utsmyckningar, skulpturer, målningar och arkitektoniska finesser.

Och orgeln är ett enastående mästerverk.

Utan att vara speciellt inläst på ämnet förmodar jag att det storartade har sitt ursprung i att kristendomen i Norge kom västerifrån, vilket egentligen är fullt logiskt, vatten förenade förr på ett helt annat sätt än land, som snarare skiljde åt.

Nidarosdomen är en gotisk katedral, med dess spetsbågsstil och strama former, och även om höjden skapar ett överväldigande ljusspel, finns det något strävt och kärvt i formerna, som till exempel inte alls står att finna i Notre-Dame i Paris.

Här tror jag, i god anakronistisk anda, att man kan se en glimt av en framtida protestantisk potential.

Men framför allt är det ett bevis för Norges tidiga inträdde i den kristna civilisationens sfär. Den tätplatsen kom de att tappa under århundraden att komma, men är nu tillbaka i förarsätet igen. Och det är nog inte bara olja det beror på.