Liksom levande
Christa Wolf
Övers: Karin Mossdal
Norstedts, 2004
Christa Wolf var en Östtysklands mest uppburna författare,
och hon fortsatte sin litterära banan även efter återföreningen. 2002 kom
hennes roman ”Liksom levande” (Leibhaftig) som på ”wolfskt” vis skildrar
verkligheten i DDR, och vad som ledde till den östtyska statens sammanbrott.
En kvinna är inlagd på sjukhus för en allvarlig sjukdom som
visar sig oerhört svårbehandlad. Man prövar olika metoder, opererar flera
gånger utan att riktigt hitta källan till problemet.
Parallellen här är uppenbar.
Den förstärks ytterligare av brist på allting, de bästa
medicinerna köps för dyra pengar från väst. Där på sjukhuset blir personalen
mästare i att improvisera, och någon berättar om kollegor som har flyttat till
Västtyskland och där slagit alla med häpnad med sin förmåga att ”förvandla skit
till guld”.
Den sjuka kvinnan, som i mångt och mycket tycks vara
författarens alter ego, drar sig till minnes tidigare händelser ur sitt liv,
några ur uppväxtåren under nazismen, men de flesta från tiden i DDR.
Det handlar mycket om svåra val i viktiga situationer och
ställer sig frågan ”Gick vägen till paradiset oundvikligen genom helvetet?” Ideologiska
övertygelser ifrågasätts, vänskapsband och personliga lojaliteter sätts på
svåra, för att inte säga omöjliga, prov. Förr eller senare hamnar man i en
situation där ”man fick ge upp antingen sig själv eller det som de kallade
’saken’, ’vår gemensamma sak”.
Hon behöver inte ens definiera vilka som menas med ”de”.
Kvinnan klarar sig, läkarna hittar botemedlet. Östtyskland
klarade sig däremot inte som bekant, det hittades ingen medicin som kunde
hjälpa det att överleva.
Och det är kanske det som Christa Wolf försöker säga, att
ett demokratiskt Östtyskland hade kunnat fortsätta att fungera som en
självständig stat. Det är definitivt något som hon ansåg önskvärt.
En febrig stil dominerar berättelsen, vilket skapar en
ständigt återkommande känsla av osäkerhet, som stundtals övergår i overklighet.
Det är ett tillstånd som gäller lika mycket den sjuka kvinnan som staten
Östtyskland.
En liten roman som på samma gång är en inträngande skildring
av kampen mot sjukdom och en metafor för en statsbildnings desperat strid att
överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar