Skogsnäskollektivet firar 50 år med ett digert kulturprogram. En av huvudpunkterna är SkogsnäsTeaterns dramatisering av Hermann Hesses ”Stäppvargen”. Den tysk-schweiziske författarens romaner var lite av heliga skrifter för 60- och 70-talens alternativa rörelser, och det är möjligt att han är nu på väg att få en renässans. Det är ingen tvekan att just Skogsnäs är rätt plats för att gestalta Hesses sökande efter nya livsvägar.
Att dramatisera ”Stäppvargen” är ingen lätt uppgift, och
SkogsnäsTeatern går till väga med att ta ut svängarna ordentligt. Manuset är
ett försök att balansera mellan dåtid och nutid, mellan ursprungets 20-talet
och vår egen tid, utan att tappa kontinuiteten, något som lyckas ganska bra.
Suggestiv stämning och drastisk humor, lägg därtill
scenografi av Erik Gärdegård och kostymer av Sarah Mårskog. Även om jag inte
var direkt förtjust i cirkustältet som val av spelplats.
Musiken är en stor tillgång, den illustrerar inte enbart
utan bidrar till att driva handlingen och fylla den med innehåll. Som när de
spelar ”Lucy in the Sky with Diamonds”. Det framförs säkert fler låtar som
associerar och fördjupar, jag har nog dessvärre missat flera av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar