Den ryska
frågan
Anatolij
Krym
Övers: Nils
Håkanson
Ruin, 2011
I Sovjetunionens skymningstid på 80-talet var det viktigt
att bevisa att man inte var jude,
särskilt om man hade ett germanskt klingande namn och fel sorts näsa. Det var
den judiska frågan. När väldiga grupper av sovjetiska judar emigrerade till
Israel blev det där viktigt att bevisa att man var jude, särskilt om man saknade ett germanskt klingande namn och
rätt sorts näsa. Den var den ryska frågan.
På båda ställena är det samma typ av byråkrater, översittare
och karriärister som har beslutanderätten över din identitet – och ditt öde.
Frågan är om det ibland rent av inte är samma personer både här och där.
Med ett övertygande komiskt grepp, fast förankrad i den
ryska litterära humortraditionen, skildrar Krym vardagens absurditeter och
maktens surrealism. Där vill man inte bo, här går det inte att leva.
Det enda som tycks återstå är den gamla judiska vitsens
sensmoral att lycka är att resa utan att komma fram. Men det är bara en dålig
vits.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar