Jenny Lindblom är förra årets Höga kusten-stipendiat. Hennes
utställning på konsthallen i Kramfors har vernissage på lördag. Det är en
fascinerande och egensinnig kommentar till existensen i dagens globaliserade
tillvaro.
Jenny Lindbloms konst rör sig obehindrat mellan motsatser
och fångar mångtydigt det moderna livets motsägelsefullhet. Hon blandar
populärkulturella uttryck med klassiska teman, Konst med stort K med reklamens
bildspråk, modernt med historiskt, allvar och humor.
Det är ett nedslag i samtidens bildspråk som vill undersöka
hur vi filtrerar verkligheten – och hur det i sin tur påverkar oss.
Hon är också okonventionell och dialektisk i sitt val av
material. Lasergraverat akrylglas med LED-belysning, UV-känslig färg på
linneduk, handduksorigami och frigolit med spackel – som ser ut som betong.
Jenny Lindblom förmedlar en bild av ett samhälle där
människor ständigt är uppkopplade, alltid nåbara, vi kan hela tiden ta del av
andra åsikter, kommentarer och bedömningar.
Det är en manisk strävan efter kontroll som tycks bottna i en monumental
osäkerhet, och som i förlängningen berövar oss en stor del av
ursprungsupplevelsen.
Det tenderar också att skapa en konformism, vilket är
paradoxalt i en tid av extrem individualism.
Det vore fel att påstå att internet reducerar de
mellanmänskliga kontakterna, det är vi som låter den göra det, men resultatet
blir det samma. Det finns appar för snart sagt allting, meditation,
bekräftelse, you name it.
En viktig aspekt på Jenny Lindbloms konst är att hon själv
är ett deltagande subjekt högst närvarande i konstverken. Hon är inte en kylig,
distanserad iakttagare och kritiker, tvärtom skildrar hon något som är hennes
eget och som hon fascineras av.
Och det gäller givetvis många, ja förmodligen de flesta, av
oss. Jag läser också betygsättningar på Tripadvisor.
Utställningen är betitlad Existence light. Det är namnet på
ett typsnitt. Men också en mångbottnad ordlek med många möjliga betydelser.
Ytterst handlar det om vad vi vill göra av våra liv. Och den
strävan skiljer sig inte alltid så värst mycket från människor förr och
människor i andra delar av världen. Något som många missar i sin
perspektivlöshet, och som lätt kan urarta till hänsynslöshet och exploatering.
Jenny Lindbloms konst är mångfacetterad och den väjer inte
för nyanser och komplikationer. Den öppnar sig i flera olika riktningar, och
även om den har modet att tala med hög röst räds den inte att låta betraktarens
tolkningar vara lika giltiga som konstnärens.
Utställningen pågår fram till den 15 augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar