Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 25 januari 2010

Veckan som kommer Vecka 4 2010


Hann bara gå några meter ut på hundpromenad då en älg klev ut ur skogen. Hunden blev helt till sig och tokskällde. Jag blev också till mig och sprang efter kameran. Naturligtvis var batteriet slut. Men visst bor man fint.

Det var nu det. Här ska vi dock ägna oss åt det som komma skall. Veckan börjar med årsdagen av baltutlämningen. Jag har aldrig förstått upprördheten som den händelsen väcker fortfarande i Sverige. Ett antal personer kommer över hit i tysk uniform. Helt i överenskommelse med de allierades fredsavtal, och för övrigt helt i enlighet med all mänsklig anständighet, lämnas de tillbaka till Sovjetunionen. Vad har det med undfallenhet och anpasslighet att göra? Ja visst ja, de slogs ju för frihet och självständighet. Jag har bara aldrig begripit varför de måste göra det i Warszawas ghetto.

Om baltutlämningen har P O Enquist skrivit en läsvärd roman, "Legionärerna".

På tisdag är det årsdagen av uruppförandet av Mozart opera "Cosi fan tutte" 1790 i Wien. Frågan är än idag: gör de?

På onsdag är det Förintelsens minnesdag. För att göra det oerhörda lite mer begripligt har jag försökt mig på följande liknelse:

1939 har Finland en befolkning på ungefär 3,5 miljoner människor. Tänk er nu följande: vinterkriget leder till att Finland ockuperas. Efter något år av förföljelser, trakasserier, men också sporadiska massakrer, inleds 1941 en systematisk utrotning av den finska befolkningen. En kvarts miljon lyckas fly till Sverige. De som är kvar berövas alla rättigheter, fråntas sin egendom, och stängs in i allt trängre bosättningsområden, med vidriga sanitära förhållanden där sjukdomar dagligen skördar tusentals offer, och utan möjligeter till försörjning, med svältdöden som resultat. Från de större befolkningscentra avgår det hela tiden tåg, där människor packas i boskapsvagnar och körs till utrotningsläger. Väl framme föses de in i speciella kammare där de gasas ihjäl enligt löpande band principen, för att därefter brännas i specialbyggda krematorier. Ute på landsbygden härjar särskilda dödskommandon som systematiskt dödar alla finländare.

Inom loppet av två år har den finska befolkningen i praktiken upphört att existera. På sitt sätt en beundransvärd insats med tanke på att det sker mitt under ett brinnande krig, där varje man skulle behövas på slagfältet, och de logistiska problemen måste ha varit näst intill oöverstigliga. 1945 när kriget tar slut är 90 procent av landets befolkning borta - en tredjedel död av svält, utmattning och epidemier, en tredjedel ihjälgasad i förintelseläger, och en tredjedel massarkebuserad. Det gäller unga och gamla, småbarn, gamlingar, män som kvinnor. Kvar finns dryga kvartsmiljonen som under svåra umbäranden överlevde i Sverige, och mellan 40- 50 tusen som lyckades gömma sig, eller klarade sig genom lägren. Allt som allt lite mer än 300 000, runt tio procent av befolkningen.

Otänkbart, ja visst, men det har faktiskt hänt - det här är historien om förintelsen av de polska judarna. Av Europas judiska befolkning på knappt tio miljoner dödades sex, de som klarade sig var framför allt de som var otillgängliga för mördarna, huvudsakligen i Sovjetunionen.

27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska trupper. Detta lägerkomplex har blivit till en kraftfull symbol för Förintelsen, och den 27 januari firas som Förintelsens minnesdag. Idag när alltfler skilda grupper med olika syften försöker förneka eller bagatellisera Förintelsen, är det desto viktigare att minnas. Av respekt för de mördade offren och som en varningsklocka för både oss och kommande generationer att vara på sin vakt mot alla former av hat, fördomar, intolerans, rasism och förtryck.

På torsdag är det 1117 år (låter mycket, va?) sedan Karl den enfaldige blev kung av västfrankiska riket. Säga vad man vill om forna tiders härskare men de gavs i alla fall hederliga namn. Garanterad varudeklaration - den enfaldige. Men aldrig får man vara riktigt glad, enfaldig på den tiden betydde tydligen ärlig. Och det är kanske skillnaden mot vår tids potentater inte så stor.

På fredag är det 61 år (låter lite, va?) sedan Comecon bildades. För er som inte var med eller minns var det en samarbetsorganisation för det som kallades för kommunistiska länder. Min pappa hade en vän som arbetade där, han var med i någon kommitté, vars ordförande var en ryss som hade varit medlem i Stalins sekretariat. Efter 1956 fick han en spark snett upp, eller hur man ska beskriva det, och blev alltså ordförande för en kommitté inom Comecon. Karln sov sig genom alla sammanträden, då och då vaknade han till med ett ryck och utbrast: "Utmärkt kamrater! Fortsätt i denna anda!" Och så somnade han om, och var borta tills det var dags nästa gång.

På lördag så är det 65 år prick sedan en sovjetisk u-båt sänkte fartyget Wilhelm Gustloff med drygt 10 000 flyktingar ombord. Günter Grass har skrivit en novell om händelsen som heter "Krabbans gång". Om någon händelsevis undrar vem Gustloff var, som gav namn åt fartyget, så var det en tysk nazist, som var ansvarig för distributionen av "Sions vises protokoll", faktiskt ledare för det schweiziska nazistpartiet. Han sköts ihjäl 1936 av den judiske studenten David Frankfurter.

Veckan, och för övrigt också januari månad, avslutas på söndagen med Naurus nationaldag.

Nauru, som är en ö i Stilla havet, är tidigare känt som "Pleasant Island", vilket låter onekligen mycket trevligt, och är världens minsta republik, bara en sån sak! Nauru har en yta av 21 kvadratkilometer, och en befolkning som uppgår till omkring 13 000 personer. Det är lika stort som Solna, som dock har 65 000 invånare.


Publicerat i Tidningen Kulturen 2010-01-24

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar