Lobbyn på hotell Babylon i Sulaymaniyya i Kurdistan är liten men imponerande. Det är mycket marmor, eleganta mattor och ett stort akvarium med en fuskalligator. Personalen som består av asiatiska gästarbetare bär trots mina protester upp väskan på rummet, och väl där trots mina ännu ivrigare protester sätter de på tv som visar en uppbygglig amerikansk krigsfilm textad på kurdiska.
Efter en ansträngande dag är det skönt med en dusch. Det visar sig dock inte fullt så enkelt. Duschanordningen består av en stor rostfri platta med en massa rattar och reglage som påminner om instrumentpanelen i cockpit på en jumbojet.
Efter några försök lyckas jag öppna kranen. Dessvärre står jag på fel ställe – en kraftig stråle träffar mig rätt i nyllet, och knockar mig nästan. Jag kastar mig förtvivlat åt sidan, och när jag efter en stund hämtar mig från chocken hittar jag en omställningsratt. Och nu spolas istället mina fötter mycket grundligt.
Hittar en ny omställningsratt och bjuds på en ymnig vattenmassage. Jag känner mig som Charlie Chaplin i filmen *Moderna tider*. Till slut hittar jag rätt ratt, och kan duscha.
Det antika Babylon var känt för sina praktfulla byggnadsverk. Hotell Babylon riskerar att bli (ö)känt för sina duschar.
Efter en ansträngande dag är det skönt med en dusch. Det visar sig dock inte fullt så enkelt. Duschanordningen består av en stor rostfri platta med en massa rattar och reglage som påminner om instrumentpanelen i cockpit på en jumbojet.
Efter några försök lyckas jag öppna kranen. Dessvärre står jag på fel ställe – en kraftig stråle träffar mig rätt i nyllet, och knockar mig nästan. Jag kastar mig förtvivlat åt sidan, och när jag efter en stund hämtar mig från chocken hittar jag en omställningsratt. Och nu spolas istället mina fötter mycket grundligt.
Hittar en ny omställningsratt och bjuds på en ymnig vattenmassage. Jag känner mig som Charlie Chaplin i filmen *Moderna tider*. Till slut hittar jag rätt ratt, och kan duscha.
Det antika Babylon var känt för sina praktfulla byggnadsverk. Hotell Babylon riskerar att bli (ö)känt för sina duschar.
Publicerat i Flamman 2009-44
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar