Råkade titta en kort stund på ett debattprogram på tv härom kvällen. "Vanligt folk" representerades av Göran Hägglund och Linda Skugge. Overkligheten fortsätter att sprida sig. Veckan börjar annars med Émile Zolas dödsdag, han gick bort 1902. Zola är bland mycket annat ett lysande exempel på att inte ens de mest förvirrade litterära teorier kan ta död på äkta talang. Hade Zola följt sina egna naturalistiska teorier hade ingen någonsin orkat läsa honom. Men han är fullt läsbar - och läsvärd! - än idag. Hans "Germinal" (jag vägrar att använda den hopplösa svenska titeln) har betytt mycket för mig.
På tisdag är det årsdagen av den skamliga Münchenkonferensen 1938, som efter två dagar mynnade ut i att västmakterna sålde ut Tjeckoslovakien till nazityskland, och gav Hitler fria händer i öst.
Det är knappast en ren tillfällighet att tre år senare på exakt samma datum inträffar massakern i Babj Jar, då över 30 000 judar mördas i en ravin i utkanten av Kiev. För att rätt ska vara rätt - massmorden utfördes av SS:s Einsatzgruppe, men också av Wehrmacht, alltså den reguljära tyska armén, militärpolis, ordningspolis och ukrainska milismän.
I skrivandets stund diskuterar myndigheterna i Kiev att bygga attraktiva bostadsrätter på området.
På onsdag firar vi årsdagen av uruppförandet av Mozarts "Trollflöjten" 1791 i Wien. Det är i sådana stunder man är oändligt tacksam för Spotify. Utom när det frågar: Do You mean "Trollslottet"?
På torsdag är det Cyperns nationaldag. Men Cypern vore inte Cypern om inte det gällde bara den grekiska delen. I den turkiska delen firar man minsann inte några grekiska nationaldagar, och håller sig med sina egna. Vad är det för fel på människor?
Ett viktigt historiskt datum infaller på fredag, för då firas Groucho Marx födelsedag. Sedan den 2 oktober 1890 är välden om inte en bättre plats så definitivt roligare.
På lördagen är det den föga ärorika årsdagen av det fascistiska Italiens angrepp på Abessinien. En korkad diktator lekte världsmakt, och världen lät det ske. Lika upprörande då som nu.
Veckan avslutas med Franciskus av Assisis helgondag. Den har firats sedan 1228. Jag är inte mycket för helgon annars, men just Franciskus är lite av en favorit. En blid Korczakfigur, djurvän och naturälskare, som hyllade enkelheten och fattigdomen.
Egentligen stred det mesta som Franciskus stod för mot katolska kyrkans praktik och även lära. Framför allt var han panteist, och det är någonting som kristendomen (liksom de andra uppenbarade religionerna) aldrig kunnat förlika sig med. Men troligen var han så populär, och hade så många anhängare, att den korrumperade kyrkan såg inte någon annan utväg än att uppta honom i gemenskapen och upphöja honom, enligt principen: If You can´t beat them, join them!
På tisdag är det årsdagen av den skamliga Münchenkonferensen 1938, som efter två dagar mynnade ut i att västmakterna sålde ut Tjeckoslovakien till nazityskland, och gav Hitler fria händer i öst.
Det är knappast en ren tillfällighet att tre år senare på exakt samma datum inträffar massakern i Babj Jar, då över 30 000 judar mördas i en ravin i utkanten av Kiev. För att rätt ska vara rätt - massmorden utfördes av SS:s Einsatzgruppe, men också av Wehrmacht, alltså den reguljära tyska armén, militärpolis, ordningspolis och ukrainska milismän.
I skrivandets stund diskuterar myndigheterna i Kiev att bygga attraktiva bostadsrätter på området.
På onsdag firar vi årsdagen av uruppförandet av Mozarts "Trollflöjten" 1791 i Wien. Det är i sådana stunder man är oändligt tacksam för Spotify. Utom när det frågar: Do You mean "Trollslottet"?
På torsdag är det Cyperns nationaldag. Men Cypern vore inte Cypern om inte det gällde bara den grekiska delen. I den turkiska delen firar man minsann inte några grekiska nationaldagar, och håller sig med sina egna. Vad är det för fel på människor?
Ett viktigt historiskt datum infaller på fredag, för då firas Groucho Marx födelsedag. Sedan den 2 oktober 1890 är välden om inte en bättre plats så definitivt roligare.
På lördagen är det den föga ärorika årsdagen av det fascistiska Italiens angrepp på Abessinien. En korkad diktator lekte världsmakt, och världen lät det ske. Lika upprörande då som nu.
Veckan avslutas med Franciskus av Assisis helgondag. Den har firats sedan 1228. Jag är inte mycket för helgon annars, men just Franciskus är lite av en favorit. En blid Korczakfigur, djurvän och naturälskare, som hyllade enkelheten och fattigdomen.
Egentligen stred det mesta som Franciskus stod för mot katolska kyrkans praktik och även lära. Framför allt var han panteist, och det är någonting som kristendomen (liksom de andra uppenbarade religionerna) aldrig kunnat förlika sig med. Men troligen var han så populär, och hade så många anhängare, att den korrumperade kyrkan såg inte någon annan utväg än att uppta honom i gemenskapen och upphöja honom, enligt principen: If You can´t beat them, join them!
Publicerad i Tidningen Kulturen 2009-09-27
Jag gillar helgon! Mina favoriter är lilla Agnes av Rom och S:a Cecilia. Kanske även Clara, TV:ns skyddshelgon!
SvaraRaderaJag gillar också dessa två meningar tillsammans: "På onsdag firar vi årsdagen av uruppförandet av Mozarts "Trollflöjten" 1791 i Wien. Det är i sådana stunder man är oändligt tacksam för Spotify."