Blev lite uppiggad först när jag såg att en desperat frimicklarhövding hade skrivit - det var så illa skrivet att han har säkert gjort det själv - en längre drapa om kultureliten mot folket. Döm om min besvikelse när det visade sig att kultureliten består av Mona Sahlin, Yvonne Ruwaida och Claes Borgström. Om de är eliten, hur ser då nivån på fotfolket ut? Och är det sådant som kallas kristdemokratisk buskis? En folklig konstform förvisso.
Folket är inte att leka med. I Frankrike högg det huvudet av kungen sin 1793. Men redan den 21 september 1792 röstade nationalkonventet för avskaffande av monarkin. Det du Hägglund! Dagen efter deklarerades republik.
På tisdag är det internationella bilfria dagen. Det är säkert en mycket god tanke som ligger bakom, och jag är helt för, jättebra! men här i glesbygden går tunnelbanan inte så ofta, det finns buss, jodå, men den går inte så där jätteofta, i synnerhet inte på andra tider än morgon och eftermiddag. Så risken är stor att jag rattar bilen imorgon också. Dock, dock, den är liten och miljövänlig!
På onsdag är det två dödsdagar att minnas. Den 23 september 1939 dog Sigmund Freud i sin exil i London. Han slapp i alla fall uppleva andra världskrigets värsta fasor. Han var tillräckligt mörk till sinnet under sina sista år ändå. Annat var det vid krigsutbrottet 1914 när han i ett sällsynt anfall av patriotism, förmodligen det enda i hans liv, lovade att skänka Österrike hela sitt libido.
34 år senare dog den chilenske poeten Pablo Neruda. Han skrev hyllningsdikter till Stalin och den sovjetiska atombomben, och han var en stor poet. Han har också skrivit en förunderligt vacker självbiografi "Jag bekänner att jag levat". Däremot har jag aldrig förstått mig på hans dramer.
Torsdag, ja. Det är inte ofta som jag inte hittar någonting att skriva om för en särskild dag, men det här är en sådan. Pass.
Bättre flyt på fredag. Då är det Erich Maria Remarques dödsdag. En i många avseende beundransvärd författare. Hur svårt är det inte att skriva flera böcker som beskriver på ett levande och påtagligt sätt krigets vardag och fasor, utan att det händer någonting?! Men det kanske är just så kriget är?
Nazisterna uppskattade i alla fall inte hans författarskap. Han fråntogs sitt medborgarskap och tvingades i landsflykt.
Nog med dödsdagar. På lördag firar vi två födelsedagar. Den 26 september 1866 föddes Carl Jonas Love (vilket härligt namn!) Almqvist, han som är "Det går an" med hela svenska folket (utom möjligen Göran Hägglund... ) och med hela den svenska kultureliten. Han har skrivit en hel del annat bra.
Samma dag 22 år senare kom T.S.Eliot till världen. Han fick Nobelpriset i litteratur 1948, har skrivit en kul bok om katter, och ägnat sig med frenesi åt en hel del annat. Meningarna om honom är delade, för att uttrycka det milt.
På söndag är det en annan födelsedag, även om jag är skeptisk till om det är så mycket att fira. Den 27 september 1864 föddes Andrej Hlinka, sedermera fascistisk politiker och slovakisk nationalhjälte. Han gav namn åt Hlinkagardet, den quislingmilis som under nazisternas marionettregering ägnade sig åt att jaga judar och motståndsmän. Hlinka var intressant nog i likhet med nazistiska quislingen Tiso katolsk präst.
Vilket får mig osökt att tänka på att kristendomens brott mot mänskligheten är ofantliga genom historien. Varför skrivs det inte svarta böcker om det, och varför tar inte statliga sanningsministerier upp det ämnet?
Förmodligen just därför att de är statliga propagandainstitutioner.
Folket är inte att leka med. I Frankrike högg det huvudet av kungen sin 1793. Men redan den 21 september 1792 röstade nationalkonventet för avskaffande av monarkin. Det du Hägglund! Dagen efter deklarerades republik.
På tisdag är det internationella bilfria dagen. Det är säkert en mycket god tanke som ligger bakom, och jag är helt för, jättebra! men här i glesbygden går tunnelbanan inte så ofta, det finns buss, jodå, men den går inte så där jätteofta, i synnerhet inte på andra tider än morgon och eftermiddag. Så risken är stor att jag rattar bilen imorgon också. Dock, dock, den är liten och miljövänlig!
På onsdag är det två dödsdagar att minnas. Den 23 september 1939 dog Sigmund Freud i sin exil i London. Han slapp i alla fall uppleva andra världskrigets värsta fasor. Han var tillräckligt mörk till sinnet under sina sista år ändå. Annat var det vid krigsutbrottet 1914 när han i ett sällsynt anfall av patriotism, förmodligen det enda i hans liv, lovade att skänka Österrike hela sitt libido.
34 år senare dog den chilenske poeten Pablo Neruda. Han skrev hyllningsdikter till Stalin och den sovjetiska atombomben, och han var en stor poet. Han har också skrivit en förunderligt vacker självbiografi "Jag bekänner att jag levat". Däremot har jag aldrig förstått mig på hans dramer.
Torsdag, ja. Det är inte ofta som jag inte hittar någonting att skriva om för en särskild dag, men det här är en sådan. Pass.
Bättre flyt på fredag. Då är det Erich Maria Remarques dödsdag. En i många avseende beundransvärd författare. Hur svårt är det inte att skriva flera böcker som beskriver på ett levande och påtagligt sätt krigets vardag och fasor, utan att det händer någonting?! Men det kanske är just så kriget är?
Nazisterna uppskattade i alla fall inte hans författarskap. Han fråntogs sitt medborgarskap och tvingades i landsflykt.
Nog med dödsdagar. På lördag firar vi två födelsedagar. Den 26 september 1866 föddes Carl Jonas Love (vilket härligt namn!) Almqvist, han som är "Det går an" med hela svenska folket (utom möjligen Göran Hägglund... ) och med hela den svenska kultureliten. Han har skrivit en hel del annat bra.
Samma dag 22 år senare kom T.S.Eliot till världen. Han fick Nobelpriset i litteratur 1948, har skrivit en kul bok om katter, och ägnat sig med frenesi åt en hel del annat. Meningarna om honom är delade, för att uttrycka det milt.
På söndag är det en annan födelsedag, även om jag är skeptisk till om det är så mycket att fira. Den 27 september 1864 föddes Andrej Hlinka, sedermera fascistisk politiker och slovakisk nationalhjälte. Han gav namn åt Hlinkagardet, den quislingmilis som under nazisternas marionettregering ägnade sig åt att jaga judar och motståndsmän. Hlinka var intressant nog i likhet med nazistiska quislingen Tiso katolsk präst.
Vilket får mig osökt att tänka på att kristendomens brott mot mänskligheten är ofantliga genom historien. Varför skrivs det inte svarta böcker om det, och varför tar inte statliga sanningsministerier upp det ämnet?
Förmodligen just därför att de är statliga propagandainstitutioner.
Publicerad i Tidningen Kulturen 2009-09-20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar