I historiens återvändsgränd

 

   "På hösten inträffade så Kristallnatten. Nu kunde inte längre någon hysa några som helst illusioner om den nazistiska regimens brottsliga karaktär. Utom antisemiterna förstås, och sådana gick det tretton på dussinet i Polen. De mest rabiata visade öppet sin glädje över de mordiska händelserna i Tyskland, andra åter tyckte – så klart! – att judarna hade sig själva att skylla, de mer sansade, om man nu kan kalla dem så, ryckte bara på axlarna och anklagade ”judepressen” för överdrifter.

   För judarna var det en skräckens tid. Oron ökade i takt med att de polsk-tyska relationerna försämrades. Jag var inte helt övertygad om att när den dagen kom skulle vårt kavalleri räcka till mot deras pansar. Våra ledares teatraliska arrogans till trots. Hur är det man säger? Högmod går före fall.

   Det var som en återvändsgränd. Det fanns ingenting man kunde göra åt hela situationen. Jag var gammal nog att ha fått mitt elddop i det förra stora kriget, jag stred också mot bolsjevikerna 1920, och visste mycket väl att krig är allt annat än ädelt, att det är bara lidande, sorg och elände.

   Det var visserligen självklart att ställa upp igen om det behövdes, men min egen situation var nu helt annorlunda mot tidigare, jag var gift och framför allt hade jag ansvar för ett barn, vår dotter. Hon var förvisso född av en katolsk mor, och var döpt i den Heliga romersk-katolska kyrkan, men jag visste ju att för nazisterna spelade det absolut ingen roll. Nürnberglagarna var alltför välbekanta."

”En helt otrolig siffra” – långt över förväntan för ny festival på Hullsta Gård

 

Då Mittlitts andra vecka sammanföll med läslovet bjöds det på mängder av programpunkter riktade till barn. Responsen från Sollefteås barnfamiljer blev långt över förväntan. Länets nya litteraturfestival avslutades på lördagen med en stor familjefest på Hullsta gård med massor av aktiviteter för barn och ungdomar i olika åldrar.

Det var mycket spring, stoj och skoj på Hullsta när många barn skulle ta del av Bokcirkus, Alfons-kalas, teater, workshops, sagolek på både svenska och arabiska och tillfälle att provspela datorspel skapade av elever vid Hola folkhögskola.

En välbesökt programpunkt var mötet med tre författare som har skrivit böcker om tjejer och sport. Helena Eriksson från Sundsvall senaste bok heter ”Sweet dreams, Elina” handlar om tioåriga Elina som drömmer om att bli fotbollsproffs. Men drömmer riskerar att gå i kras när det visar sig att hon lider av diabetes.

-          Bokens tema är att våga följa sina drömmar, inte bara se hinder, vägen framåt kan se olika ut, säger Helena Eriksson.

/../

Läs hela texten i Tidningen Ångermanland

Direktrapport från katastrofens tid

 

Oppermanns
Lion Feuchtwanger
Övers: Karl Fägersten
Nilsson förlag/Absint

 

Lion Feuchtwangers roman ”Oppermanns” publicerades redan i slutet av 1933, alltså samma år som Hitler och nazistpartiet tog makten i Tyskland. Romanen är därför ett levande ögonvittnesbörd av en skarpsinnig iakttagare som finns på plats medan det som han skildrar pågår som bäst. Eller som värst snarare.

Handlingen börjar någon gång i november 1932 och sträcker sig ungefär ett halvår framåt i tiden.

Den första tiden andas en hel del optimism. Nazistpartiet har backat stort i valet, många initierade bedömare tror att de är slut, deras roll är överspelad, demokratin kommer att segra. Det kommer som en chock när Hitler utses till rikskansler, men inte ens det väcker större farhågor. Förutom den österrikiske gaphalsen har NSDAP blott två ministerposter, och alla räknar man att extremisterna enkelt kan kontrolleras av högern.

Det kan möjligen vara ett världsrekord i självbedrägeri.

För oss nutida läsare som sitter med facit är det fullständigt häpnadsväckande, hur kunde de vara så naiva och så länge sitta still i båten, trots att det inte saknades varningstecken och röster som påtalade faran?

Men kanske det ändå inte är särskilt överraskande. Det bildade medelklassen, inte minst de med judisk härkomst, resonerar rationellt och logiskt, medan motståndaren beter sig synnerligen irrationellt och styrs av en egen logik.

Bröderna Oppermann och deras gelikar är hederliga och ärliga, nazisterna spelar fult. Demokraterna tror på det tyska folkets andliga styrka och den tyska kulturens motståndskraft mot barbariet. Det visar sig att en och samma person kan mycket väl både lyssna på Beethoven och tortera politiska motståndare.

Bildade borgare må göra sig lustiga över nazisternas torftiga vokabulär och Hitlers grammatikaliska vurpor, skrattet fastnar snart i halsen.

Stora delar av folket dras med i den nationalistiska yran och Führerkulten. De som inte gör det skräms enkelt till tystnad. Utlandet bryr sig inte, om det rent av inte applåderar nazisternas verkliga eller inbillade framgångar.

De judar som känner sig som tyskar och identifierar sig starkt med landet, och därför tror sig vara oumbärliga för Tyskland överskattar paradoxalt nog sin egen betydelse och styrka, framför allt underskattar de nazisternas irrationella hat och beslutsamhet.

Med små steg som kombinerar politisk list med brutalt våld har Hitler och nazisterna manövrerat sig fram till en odiskutabel maktposition, och väl där raserar de i ilfart Weimarrepubliken och etablerar en hänsynslös nazistisk diktatur. Och vi vet vad som väntar snart.

Vi som vet vad som hände sedan kan inte heller undra över huvudpersonernas öde? Hur många hann sätta sig i säkerhet och undgå döden i nazisternas dödsläger?

Bokens protagonister är förstås välbärgad övre medelklass, med finansiella medel och ett brett kontaktnät, även utomlands, som kunde göra det möjligt för dem att lämna Tyskland och finna en fristad i ett annat land. Så var inte fallet för de mindre bemedlade.

Feuchtwangers roman är inget litterärt mästerverk, långt därifrån. Många uttryck och vändningar känns mycket mossbelupna, karaktärerna är ganska tillrättalagda, det flyttas mycket text. Men det är länge bra nerv i berättelsen, men framför allt är det ett oumbärligt tidsdokument och en nödvändig påminnelse om faran med nynazism, men också en aggressiv nationalism och populistiska krav på hårda tag.

Det gäller inte minst i våra dagar. Hur kommer vår egen samtid att bedömas i framtiden? Kommer de också att häpna och förundras över vår godtrogenhet?

Romanen består av tre delar: Igår, idag och imorgon. Andra delen inleds med ett Nietzschecitat: ”Tyskarna har den kulturvidrigaste sjukdom och oförnuft som tänkas kan på sitt samvete: nationalismen, denna névrose nationale av vilken Europa lider; de har berövat Europa dess mening och förnuft.”

Nietzsche har naturligtvis fel, det är långt ifrån bara tyskarna som lider av denna ”kulturvidrigaste sjukdom”, den är mycket utbredd i stora delar av världen, där den mycket riktigt har berövat oss ”dess mening och förnuft”.

Roadmovie på räls

 

Kupé nr 6
Juho Kuosmanen, Finland
Distribution: Folkets bio

Juho Kuosmanens ”Kupé nr 6” är en filmatisering av en berättelse av finska författaren Rosa Liksom. Handlingen i hennes verk är alltid starkt skruvad, och persongalleriet består oftast av udda existenser i samhällets periferi. ”Kupé nr 6” är inget undantag, och Juho Kuosmanen arbetar i samma anda som sin landsmaninna.

Det börjar dock i en betydligt mer mondän miljö i akademikerkretsar i Moskva. Det är intellektuellt pretentiöst men ytligt, och betydligt mindre tolerant än man vill gärna vill ge sken av.

Finska Laura, suveränt spelad av Seidi Haarla, bedriver arkeologistudier Ryssland, och har ett förhållande med Irina. De planerar att resa till Murmansk, där Laura vill förverkliga en gammal dröm om att se de tiotusen år gamla hällristningarna. Irina får förhinder, mest troligt för att kunna dumpa Laura, som får lov att resa ensam.

I tågkupén får Laura sällskap med Ljoha, lika suveränt spelad av Yuri Borisov, och han är ingen svärmorsdröm precis. Han super, han är påträngande, ohövlig, grov i mun och ganska inskränkt.

Under den långa resan uppstår en märklig vänskap mellan de två. De färdas genom ett landskap av förfall och misär, befolkat av Ljohas likar, men som genomgående är hyggliga och hjälpsamma, och gör ingen skillnad på folk.

Enda undantaget är mötet med Lauras bohemiske landsman, som tackar för sig genom att stjäla hennes kamera. Representanter för det officiella Ryssland i Murmansk är inte heller en stolthet för sitt land. Men deras själlösa tröghet kompenseras av lokalbefolkningens öppenhet och hjälpsamma sinnelag.

Tempot är långsamt utan att vara långdraget. Foto är mörkt, murket och lite suddigt, kongenialt med de filmade miljöerna.

Det är en ovanligt varm och humanistisk film, med ett öppet slut, helt utan hurtfriska pekpinnar.

Idrott och politik

 

   "Som vanligt kom det korkade påstående om att idrott och politik inte hör ihop på skam. Inte heller årets VM var fredat från politikens mörka skuggor. De hade fått veta att samma dag som deras första match skulle Sverige möta Österrike. Svenskarna blev segrare på förhand, resultatet hade redan skrivits till w.o. walkover, Österrike skulle utebli av den enkla anledningen att landet inte existerade längre, genom Anschluss hade det uppslukats av Tyskland, och var nu en provins, Ostmark, i det nazistiska Stortyskland.

   Österrike hade varit en framstående fotbollsnation och flera av deras jätteduktiga spelare förstärkte nu det tyska landslaget. Här var kopplingen mellan idrott och politik rak och direkt, tack vare övergreppet på Österrike framstod Tysklands fotbollslandslag som storfavoriter inför VM."

Människor och djur

 

Tiken
Pilar Quintana
Övers: Annakarin Thorburn
Rámus.

40-åriga Damaris lever i en liten colombiansk by vid kusten. Hennes äktenskap är kärlekslöst, hon lider svårt av sin barnlöshet, hon och maken stretar på och klarar sig hyfsat men under små omständigheter. Det är en värld till hälften modern, med tv, telefon och elektricitet, i alla fall hos grannen, och då går det att dra en förlängningssladd. Då slipper man missa alla såpoperor på tv, största och enda nöjet för byborna.

Det är ett starkt skiktat samhälle där klass och ursprung hänger nära ihop. De bättre bemedlade är vita, de fattiga är svarta, i olika grad och nyans, och så finns det ursprungsbefolkningen, indianerna, i en värld för sig.

Byn ligger långt ifrån närmaste storstad, vid det lynniga Stilla havet, med en hotfull och ogenomtränglig djungel bakom ryggen. Det är fjärran från Macondo.

En dag mer eller mindre av en slump blir Damaris ägare till en valptik. Det uppstår ett starkt band mellan de två, och förhållandet ändrar på djupet Damaris liv. Hon tvingas omprövar sina relationer, med maken, med familjen, med sina vänner och grannar.

Inte minst konfronteras hon med sin kvinnoroll och barnlösheten. Valpen växer upp och deras relation kompliceras alltmer, och det blir så småningom till en riktig krock då tiken får egna valpar.

Ingen happy end här inte.

Pilar Quintana skriver en återhållsam, precis prosa, språket är enkelt och opretentiöst, kongenialt med sina karaktärer och sin miljö. Romanen är på bara strax över hundra sidor, men laddad med innehåll som väcker tankar och associationer och ställer oroande frågor kring existensens komplexa natur.

Det krävs inte nödvändigtvis 1300 sidor för att – försöka – säga något väsentligt.

Obekväma personer dumpas i Norrland – författarna skildrar framtiden: ”Förfärande”

 

Västernorrlands nya litteraturfestival Mittlitt fortsätter med intressanta aktiviteter varje dag på olika platser i Sollefteå kommun. På fredag kväll bjöds i Apotekshusets Tornrum till ett spännande samtal med tre författare om ”Möjliga världar i Norrland?” Det framkom med all önskvärd tydlighet att de är inte bara möjliga, de är i allra högsta grad verkliga också.

De tre författarna, Elisabeth Rynell, Mikael Berglund och Jonas Gren, har alla i en roman skrivit fram Norrland som fond för litterära framtidsvisioner. Kring det samtalade de, tyvärr var för sig, med Cecilia Dahlbäck, litteraturutvecklare vid regionen, och skrivpedagogen Mina Widding.

Utgångspunkten för framför allt Rynell och Gren är människor som blir överflödiga i ett dystopiskt samhälle och hamnar, eller snarare dumpas, någonstans på en bakgård som föga överraskande ligger i Norrland.

/../
Läs hela texten i Tidningen Ångermanland