Samråd om vindkraft i Kramfors

Vindkraften är en viktig del i satsningen på förnyelsebar energi. Nu har turen kommit till Kramfors att satsa i stor skala. Ett förslag till en översiktsplan har tagits fram och ska ut på remiss och samråd. Första samrådsmötet var på hotell Kramm igår kväll.

Kramfors kommun har beviljats medel från Boverket för att undersöka förutsättningarna för etablering av vindkraft. Ett underlag har arbetats fram av Anders Lindström och Thomas Birkö från Örnsköldsvik, som tidigare har arbetat med samma frågor i sin egen kommun.

De redogjorde för hur man har gått tillväga för att ta fram lämpliga områden. Där ska finnas bra vindförhållanden, vilket betyder minst sex meter per sekund på årsbasis. Det ska vara områden som är tillräckligt stora att rymma minst tio vindkraftverk, dessa är nämligen ganska utrymmeskrävande, och det finns en tanke att koncentrera vindsnurrorna till ett fåtal områden, för att lämna så mycket yta i fred i kommunen som möjligt.

Dessutom ska områden vara sådana att eventuella konflikter som kan uppstå i samband med vindkraftsetableringen ska kunna vara ”hanterbara”.

Det är nämligen många olika intressen som ska tillgodoses och hänsyn som måste tas. Det är framför allt miljö, inte minst fågelliv, det finns mycket negativa erfarenheter i det avseendet från utlandet, främst Storbritannien och USA, men också flygtrafik, totalförsvaret, och inte minst är det viktigt med ett positivt bemötande från lokalbefolkningen.

Kommunen ska också verka för att skapa möjligheter till lokalt ägande av vindkraften.
Det finns nio områden i Kramfors som anses intressanta för framtida exploatering för vindkraftverk. Det är Storhöjden, Vallahöjden, Idsjöhöjden, Stefanstjärn, Vitberget, Granåsen, Latberget, Spelåsen och Rammedalsberget.

Enligt det tidsschema som föreligger ska ett beslut i fullmäktige om antagande av översiktsplanen efter bearbetning av samrådsmöten, en utställning i maj-juni, och sedan ytterligare bearbetning, tas någon gång i november.

Trots den dåliga uppslutningen ställdes det många frågor, och diskussionen var stundtals livlig.

Nästa samrådsmöte blir den 22 mars i Ullånger.

Slöseri med talang

Det börjar med en spröd barnvisa och tafatta drömmar om framtiden. Sedan blir det mer vuxna toner med en sensuell tango. In kommer Maria Lundqvist i full maskeradutstyrsel, och strippar sakta, för att till slut stå blottad inför publiken. Det ska bli en ”färgsprakande och personlig vaudevilleföreställning”.

Maria Lundqvist är en stor skådespelarbegåvning. Hon har en fenomenal kontroll över sin kropp och inte minst sin röst, som hon förmår varierar inom ett otroligt brett register.

Hon är en duktig sångerska, och föreställningen innehåller några riktigt fina sångnummer, både jazzigt stämningsfulla låtar och ett par bravurnummer ur ”Kabaré” och ”Linje Lusta”.

Sami Al Fakirs femmannaband ackompanjerar med den äran.

Hon har också en obestridlig humoristisk talang, och hennes ”Linus på linjen”-nummer om kroppsfixering och skönhetsideal är av högsta klass. Några scener till tar upp teman kring kärlek och relationer.

Det är naturligtvis inte fel på något sätt att blanda humor och allvar. Allt behöver inte heller vara så djupsinnigt, det måste finnas utrymme för lättsinne och lättsamhet. Men tyvärr tappar Lundqvist greppet, humorn blir bara plump, publiken lockas att skratta åt att hon kliar sig själv och andra i skrevet, platta sexskämt haglar, och när hon har sagt för femtioelfte gången ”jag skämtar bara”, så förstår vi att det inte alls är roligt.

Hon har förvisso en stark scennärvaro, men blandar ihop publikkontakt med förnedringsskämt och blir då lika underhållande som en lekledare på After Ski på ett sämre fjällhotell.

Andra akten blir till en utdragen plåga när Lundqvist förvandlar vaudevillen till pinsam buskis. Vad har hennes tidigare figur Sally där att göra, förutom att det kan vara publikfriande på ett billigt sätt?

Till råga på allt går hon stundtals över gränser och blir direkt sexistisk.
Det är inte särskilt färgsprakande, och det är inte ett dugg personligt, vore hon en man skulle det utan vidare kallas för ”gubbsjukt”, det här vill jag inte kalla någonting alls, det bara vulgärt.

Ett totalt obegripligt slöseri med talang.

Vinterfest i Kramfors med spännande inslag

Årets upplaga av Vinterfesten i Kramfors blev åter en stor succé. Den iskalla blåsten kompenserades av vackert solsken, och Kramforsborna sökte sig man ur huse. Programmet bjöd på spännande tävlingar, underhållning, lekar och aktiviteter för både stora och små, servering och försäljning.

Kommunens informationschef Carl-Gerhard Lindberg, som jämte Helena Bruhn agerade också konferencier, var helt lyrisk:

- Det är helt fantastiskt! Kramforsborna gör det så bra som möter upp så mangrant.

- Vinterfesten är en viktig signal att det fortsätter hända positiva saker i Kramfors och att vi jobbar framåt, sa han.

Vinterfesten saknade inte lite udda och originella inslag. På Limstagatan steg röken upp mot skyn vid Fort Kodiaks läger där det bjöds på kaffe. Det var Vilda Västern mitt i Ångermanland.

Vid ingången till tältkåtan på torget hade det inretts en hel bar av is, komplett med bardisk, hyllor, flaskor och glas. Det var Box Whisky som presenterade sin satsning i Marieberg, och gav Kramforsborna en möjlighet att få ett smakprov på den ädla dryck som om tre år kommer att vara färdig och finnas till försäljning som världens nordligaste whisky.

Inne i tältet bjöd Kramfors Dramatiska på barnteater med föreställningen ”Sagor ur en väska”.

Mössparaden lockade ett 15-tal deltagare som visade upp sina mest originella mössor, en tävling där alla var vinnare.

I ”gluggen” efter Hemköp hade Kramfors Alpina byggt upp en skidbacke. Den var visserligen ganska kort, men det är inte många orter som kan skryta med en slalombacke mitt inne i stan.

Här kördes en liten slalom tävling med deltagare i de yngsta ålderklasserna. En del av dem tillhör den absoluta Sverigetoppen i sin respektive åldersklass.

Vinterfesten avslutades med en ganska speciell tävling som gick under benämningen ”Body Strike”. Det kan enklast förklaras med att man spelar bowling i en skidbacke med sin egen kropp, åkandes på ett tefat. Från början var det tänkt att det skulle finnas bowlingkäglor i cellplast, men tyvärr satte den starka blåsten stopp för det, och istället fanns det ett mål längst ner, med en rödmarkering som gav extrapoäng
.
Idén kommer från Anders Johansson, som också agerade domare. Så vitt han visste var det faktiskt världspremiär för denna udda gren.

Kramforsborna fick också mycket beröm av ordningsmakten.

– Det har varit hur lugnt som helst, sa ordningsvakten Heimo Uotela.

Veckan från hyllan 7

Den socialdemokratiska partikongressen närmar sig med stormsteg. Alla partiledarkandidater som har sagt nej, har nu sagt lite mindre nej, och situationen blir allt mer oviss. Det bästa rådet hittills kommer från förra kulturministern Bengt Göransson som anser på fullt allvar att ett socialdemokratiskt parti bör ledas av en...socialdemokrat.

Själv kan jag inte låta bli att rekommendera valberedning att läsa André Brinks självbiografiska "Skiljevägar".
Den sydafrikanske författaren André Brink är välkänd för den svenska publiken ända sedan 70-talet med ett flertal uppskattade romaner. Han har nu hunnit bli 75 år, och trots tidigare föresatser att aldrig skriva mina memoarer har han av framför allt dagens situation i Sydafrika känt sig tvungen att klargöra och förtydliga de gångna årens utveckling.

I "Skiljevägar" (Forum, övers: Britt Arenander) beskriver Brink en uppväxt i en boerfamilj i ett nationalistiskt och konservativt småstadssamhälle. Det är en idyll där våldet ständigt lurar under ytan och rasmotsättningar är hela tiden närvarande i bakgrunden, för att då och då tränga fram i förgrunden på ett otäckt och omskakande sätt.

Brink skildrar på ett fascinerande sätt hur människor är fångar i sin uppväxtmiljös värderingar och konventioner, och hur oförmögna vi kan vara att befria oss från de invanda fördomarnas barlast, även om vi intellektuellt kan genomskåda deras ihålighet.

Men också att det ändå är fullt möjligt, även om det kostar på. Brink själv är ett lysande exempel på det. Steg för steg kommer Brink till insikt, han debuterar 1958, och på 60-talet är han med och bildar författargruppen "Die Sestigers" (60-talisterna), där de första afrikaansspråkiga författare som kritiserade apartheid var verksamma. Brink skriver för övrigt både på engelska och på afrikaans.

Han upplever 1968 i Paris, och blir alltmer engagerad i kampen mot apartheid, vilket gör hans egen situation i hemlandet stundtals mycket prekär.
I memoarerna möter vi en lång rad betydelsefulla personligheter inom sydafrikansk politik och kultur. Glädjen när rasåtskillnadssystemet välts över ända är stor, men Brink hamnar snabbt i opposition till den nya makteliten, som han anser har svikit sina egna ideal.

Genomgående för hans litterära bana är avvägningen mellan det politiska och det konstnärliga. Det är ingen tvekan om att han har lyckats förena de två, och resultatet är en litteratur som verkar i världen, som betyder något, som berör. Brink har en stark tilltro till det skrivna ordet: "Och så länge vi har ordet kan vi nå fram till andra i en kedja av röster som aldrig kommer att tystas."
Det bästa är dock en kommentar han fäller efter att kampen för att avskaffa apartheid är vunnen och nu ska det nya samhället byggas upp.
"Nu har vi lyckas med det omöjliga. Vad som återstår är att klara av det möjliga".

Ständut Blakk rev loss i kåtan

Vinterfesten i Kramfors har börjat. Fredagsprogrammets höjdpunkt var ett framträdande i kåtan på torget av den jämtländska gruppen Ständut Blakk. Bandet har varit i Kramfors åtskilliga gånger förut, men det var första gången som de spelade på Vinterfesten.
- Det har alltid gått bra för oss att spela i Kramfors, och det var här vi en gång i tiden fick vårt publika genombrott, säger gitarristen Marcus Albertsson.

Han minns också en spelning på Skulefestivalen för några år sedan, som var ”bland det roligaste vi någonsin har gjort”.

Fredagens konsert var som vanligt en blandning av musik och show. Ständut Blakk kallar sig själva för partyband, och de gör verkligen skäl för namnet. De framför klassiska covers, tolkningar av välkänd musik från Bach och Bellman till AC/DC ochU2. Dessutom spelar de en del egna låtar. Allting serveras med en oslagbar blandning av musikaliskt allvar och scenisk komik. Pär Hedman gör anspråk på att vara Sveriges snabbaste violinist, och visst gick det snabbare och snabbare under kvällen.

Det var fullt ös från början, och hög stämning bland publiken under hela konserten. Ständut Blakks spelglädje smittade av sig, och det rådde ren sommarvärme i tältkåtan mot slutet.

- Det bästa med vintern är Vinterfesten i Kramfors, sa Marcus Albertsson.

Vårlik start för Vinterfest i Kramfors

Lagom till vårens ankomst startar Vinterfesten i Kramfors. Det blir vinterrelaterade aktiviteter för både stora och små under fredag och lördag. Det är tredje året i rad nu som Vinterfesten i Kramfors äger rum.
- Vinterfesten är definitivt här för att stanna, säger Hjördis Åsander från arrangerande På Stan.

Ingen i Kramfors har kunnat undgå att se de praktfulla tältkåtor som har rest på torget. Här är Vinterfestens hjärta. Man tjuvstartade med lunchservering på fredag, senare på eftermiddagen hölls här en After Work med trubadur. På kvällen kom programmets höjdpunkt med en konsert med den omåttligt populära jämtländska gruppen Ständut Blakk (se separat artikel).

Men också på andra ställen hände det spännande och roliga saker. Det visades film på biografen Royal, det var öppet hus på fritidsgårdarna Trumfen och Dr.Barks, och det var förstås nattklubb på Gladan.

Dessutom var det serveringen hela tiden i kåtan, och det var saluhall med försäljning av närproducerat i Konsumgallerian. Många passade också på att beundra de isskulpturarbeten som pågick på torget.

Hjördis Åsander tror att Vinterfesten ligger bra i tiden, många människor tycker det är roligt att det händer något på vintern också.

- Det här är trots allt Norrland, och det är kul att göra något positivt med is och snö, säger Hjördis. Och vi har så många ungdomar som är duktiga på vintersporter.

- Dessutom tycker nog många människor att det är skönt att kunna gå på fest utan att behöva klä upp sig, säger Hjördis Åsander.

Vinterfesten fortsätter med ett digert program på lördag.

Walesa för ny kommunism

Lech Walesa uppmanar i ett uttalande för internetportalen Wirtualna Polska att ”införa kommunism för tjugonde seklet”. Den gamle Solidaritetsledaren, förre detta presidenten och fredspristagaren säger att det är situationen i framför allt Afrika som har lett fram till hans slutsatser.

Walesa säger också att för honom innebär kommunism lika chanser och möjligheter för alla. ”Världen har kommit fram till en situation där mer än 90 procent av rikedomen är i händerna på mindre än tio procent av befolkningen. I långa loppet är ett sådant tillstånd inte hållbart.” Han påpekar att det positiva i det socialistiska Polen var frånvaro av sådana avgrunder som vi ser idag.

Att bara störta diktaturer räcker inte, enligt Walesa, bara med ett ”planmässig tillvägagångssätt” kan skapas ”ordning, framsteg och fred”.

För att införa kommunism bör de ”rika och mätta” bilda en stabiliseringsfond.