Rätten att vara annorlunda

 

Rose
Regi och manus: Niels Arden Oplev
Distribution: Nordisk Film

Psykiskt sjuka Inger ska åka på en bussresa från Danmark till Paris med sin syster och hennes man. Inger både gör och säger oväntade saker, inte alltid uppskattade av andra människor, och bussresan blir en mycket speciell upplevelse för alla inblandade.

Medpassagerarnas reaktioner varierar, några är avvaktande, flera öppna och inkluderande, några få direkt fientliga, avvisande och fördömande.

Märkligt nog är det just de avoga som visar mest likheter med den schizofrena Inger. På välkänt danskt filmmanér skapas flera godmodigt humoristiska scener.

Överlag präglas filmen av en välavvägd blandning av lättsam humor och drastiskt allvar. Också det i god dansk filmtradition.

Det visar sig att Ingers resa till Paris har ett speciellt syfte. Hon har bott i Frankrikes huvudstad som ung, och upplevt där en stor kärlek men som har slutat ganska olyckligt. Hon tror själv till och med att den händelsen kan ha utlöst hennes sjukdom.

Återseendet med den gamle älskaren blir tämligen upprivande, men får ändå en viss renande effekt.

Och hemresan till Danmark sker under muntra former, nästan som en kontrast till nerresans neurotiska komplikationer.

Filmen är en finstämd berättelse om rätten att vara annorlunda, som skildrar utan pekpinnar våra attityder till det som faller utanför de gängse ramarna. En humanism när den är som bäst.

Och Sofie Gråbøl gör huvudrollen som Inger på en nivå fullt jämförbar med Dustin Hoffman i ”Rain Man”. Det är stor skådespelarkonst.