Kulturen är en viktig valfråga - "Först kommer käket, sedan moralen"

 

Foto: Adam Ihse/TT

Många njuter nu av sommaren och semestern, man vill bara koppla av och slippa tänka på världens larm och vardagens bekymmer. Men valdagen ligger bara två månader bort, så det kan vara på sin plats med några funderingar kring det kommande valet och vilka frågor som gäller.

Kulturen brukar inte vara en stor valfråga. Så tycks det bli även i årets valrörelse. Under Almedalsveckan har det tydligen varit mindre kring kultur och media jämfört med förra valåret. I den nationella SOM-undersökningen publicerad av Göteborgs universitet tillmäts kulturen låg betydelse som politisk fråga.

Det är naturligtvis fullt förståeligt att väljare prioriterar plånboksfrågor, sjukvård, skolan och ställningstagande kring den nationella säkerheten.

"Först kommer käket, sedan moralen" skaldade Bertold Brecht, och det är nog svårt att säga emot. Basbehoven måste tillgodoses innan vi kan kosta på oss lyxen att ägna oss åt andliga ting.

Nu är det något mer komplicerat i ett välfärdssamhälle som det svenska, och frågan om vad som är basbehov och lyx har inte ett alldeles självklart svar.

Kulturen - och mediefrågor - spelar en inte oviktig roll i samhället och för varje enskild individ, dels i sin egen rätt, dels som ett betydande element i komplexa samhällsfrågor.

Inte minst pandemin har lärt oss en läxa, och fått oss att inse vilket behov det finns av levande kultur, hur den berikar samtidigt som den skapar samhörighet.

Bara det borde göra kulturen till en viktig valfråga.

Och frågan är inte marginell på något sätt. Nästan alla, närmare bestämt 97 procent av befolkningen uppger att de tar del av (alltså inte "konsumerar", ett förfärligt ord i sammanhanget!) kultur i någon form.

Samtidigt har vissa vanor från pandemitiden befästs, och delar av publiken dröjer med att återvända till den levande kulturen. Det innebär minskade intäkter, och för en del fortsatt kristillstånd, och det är helt uppenbart att vissa sektorer av kulturen kommer att behöva stöd från det offentliga, i vissa fall kanske för lång tid framöver.

Och då är det viktigt att kulturen behandlas efter förtjänst, och inte trängs undan av räknenissar, som det dessvärre inte råder någon brist på inom både det offentliga och det privata.

Men det absolut viktigaste argumentet för kulturfrågornas betydelse är kopplingen till demokratin.

I ett öppet samhälle är behovet stort av en vital debatt, och det är just inom kulturens många områden som det ständigt sker en nödvändig breddning, fördjupning och nyansering av det offentliga samtalet.

Då är det av största vikt med det som kallas "armslängd avstånd", och det avstånd som avses är mellan kulturen och politiken, politiker ska inte försöka bestämma kulturens innehåll.

Tyvärr finns det allt fler tecken på att en del är inte främmande för en sådan påverkan.

Ifrågasättandet av public service uppdrag hör definitivt dit. Liksom den destruktiva strävan efter att kraftigt skära ner anslag till studieförbund och folkhögskolor.

Allt fler röster höjs att den akademiska friheten är hotad, och redan nu är naggad i kanten.

 

Foto: Katarina Östholm

Klåfingriga kommunalpolitiker av olika schatteringar vill rensa ut - och gör det också ibland! - böcker som av diverse mer eller mindre välmotiverade skäl anses olämpliga.

Och om det inte vore nog så läggs bibliotek och filialer ner, budgetar skärs ner, anslag till programverksamhet minskar, och bisarr hyressättning ökar kostnaderna till just ingen nytta.

Kulturarvsfrågorna blir allt mer aktuella, och visst är det viktigt och bra att kulturarvet utvecklas och bevaras. Men vilket kulturarv, och vem tillhör den? Det öppna, inkluderande, som tillhör oss alla i det här landet, eller nationalistiskt slutet och segregerande?

En utredning har nyligen lagt fram ett förslag till nytt mediestöd, och tydligen är det högst kontroversiellt, även om debattens vågor (ännu?) inte har gått särskilt höga.

 

Foto: Kristin Nylander

Och under Almedalsveckan försatt inte Ebba Busch tillfället att komma med ett populistiskt utspel. "Ingen avantgardistisk musik är jämförbart med den skönhet som finns i att höra sina barn sjunga 'Den blomstertid nu kommer".

Så sant, de är inte det minsta jämförbara. Men då borde vän av ordning fråga sig varför hon i så fall jämför. Och ställer de mot varandra?

För att sammanfatta: det finns flera tunga och viktiga kulturfrågor som borde debatteras och genomlysas under valrörelsen. Och inte enbart för att vinna billiga politiska poäng.

Om nu någon tycker att jag talar i egen sak, och kanske rent av anklagar mig för att representera ett särintresse, kan jag inte annat än instämma.

Eller som drängen som beklagade sig sa: Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig.