Nyfiken på Thailand

Idag är det Thailands nationaldag.

Thailand är ett populärt resmål, och för några år sedan kom det faktiskt en bok från Thailand som hade ett och annat att säga om turisterna därstädes. Föga smickrande, inte alldeles oväntat.

Boken heter ”Sightseeing”:

Sightseeing
Rattawut Lapcharoensap
Övers. Ia Lind
Norstedts, 2006

Thailand är numera resmålet nummer ett, och alla som har varit där tycker att det är SÅÅ fint, och thailändare är SÅÅ trevliga. Men hur många har läst en thailändsk bok? 

Nu har ni chansen, men varning utfärdas – det här är så långt bort från en glättig turistbroschyr som det överhuvudtaget går. ”Sightseeing” av den unge blott 27-årige Lapcharoensap är en samling noveller. 

Där finns dels det omvända turistperspektivet, thailändarna tittar på turisterna, och det de ser är inte alltför vackert: ”Här erbjuder man dom historia, tempel, pagoder, traditionella danser, flytande marknader, fisk- och skaldjurscurry, tapiokadesserter och kooperativa sidenväverier, men det enda dom egentligen vill göra är att rida på åbäkiga grå djur, som en skock vildar, och dregla över flickor och dessemellan ligga utslagna på stranden och få hudcancer.”

Dels finns här berättelser som ger inblick i ett vardagens och vanligt folks Thailand, långt bortom turisternas värld. Den kanske mest gripande novellen handlar om vänskapen mellan två thailändska pojkar och en kambodjansk flyktingflicka – Thailand är ett stort flyktingland – som tar abrupt slut efter att kambodjanernas kåkstad utsätts för en regelrätt pogrom, inte heller främlingsfientlighet är något okänt i det tjusiga turistparadiset.

Lapcharoensap skriver en enkel realistisk prosa, med fina miljöskildringar där man riktigt kan se alla färger och känna alla dofter. Man blir nyfiken på Thailand, dess historia och kultur, lyssna på morlam-musik. Nästa år utkommer Lapcharoensap med sin debutroman på svenska, där har vi något att se fram emot.