Även om få historiska händelser är så grundligt utforskade som andra världskriget dyker det ständigt upp nya, tidigare mer eller mindre okända, fakta. Nästan alltid lika upprörande.
Det gäller i allra högsta grad boken ”Lilla Auschwitz.
Barnlägret i Łódź” (Mały Oświęcim. Dziecięcy obóz w Łodzi, 2020) av Jolanta
Sowińska-Gogacz och Błażej Torański. Det är berättelsen om ett regelrätt
koncentrationsläger för barn, en del så unga som två år(!), placerat med cynisk
beräkning i ett hörn av gettot i Łódź.
Łódźgettot var närmast hermetiskt stängt på ett unikt sätt,
och en av tankarna med placeringen av barnlägret just där var säkerligen en
strävan att omöjliggöra flykt.
En annan uppenbar anledning var att dölja verksamheten från
allmänheten ögon, tydligen fann till och med nazisterna sin egen hantering av
barnen fullständigt skamlig.
Lägret grundades i december 1942 som ett svar på
ockupationsmaktens växande problem med polska barn vars föräldrar hade
fängslats av olika skäl, oftast för motståndsverksamhet, många hade dessutom
blivit föräldralösa efter att deras mödrar eller fäder, inte sällan båda, hade
avrättats av tyskarna.
Ett annat stort och växande bekymmer var alla de polska barn
som hade begått diverse brott, såsom småstölder, smuggel, tiggeri och liknande.
Nazisternas lista på ”brott” som måste beivras, självfallet hårt och
hänsynslöst, var lika lång som deras försörjningslinjer på östfronten.
Problemen var uppenbarligen orsakade av ockupationens
brutalitet, men nazisterna sökte som vanligt lösningen i än mer brutalitet.
Läs hela texten i Dixikon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar