Hur hamnade vi här?

 

Trots att invandringen är just nu på historiskt låga nivåer, finns det inte en politisk fråga eller ett samhällsproblem som inte kopplas ihop med just invandring. Partier ägnar sig åt en populistisk kapplöpning mot botten där mest restriktiv vinner.

De enda som håller emot är Centerpartiet och Vänsterpartiet, vilket hedrar dem. Och för all del, Miljöpartiet gör säkert sitt bästa för att bromsa, men de är bakbundna av sin regeringsmedverkan.

Dumheterna duggar tätt, det ena enfaldiga och kontraproduktiva förslaget kommer efter det andra.

Tillfälliga uppehållstillstånd blir nu regel trots att det bevisligen motarbetar integration. Orimliga krav ställs på familjeåterförening. Humanistisk grund kan bli skäl att fälla regeringen.

De så kallade Liberalerna fortsätter sin ökenvandring ut i antiliberalismens mörker, nu med nya krav för medborgaskap, med fikonlövet att det ska ”höja medborgarskapets status”.

Språktest ska införas, trots att krav på sådant har alltid fungerat som uteslutningsmekanism, och enligt en enig expertis främjar inte integration – inte heller språkinlärning. Dunkla krav framförs på respekt för svenska värderingar, ”man tar seden dit man kommer”, vad det nu konkret betyder i praktiken.

Den politiska debattens språkbruk låter alltmer som ett otäckt eko av paroller som ”bevara Sverige svenskt”.

”Sverige åt svenskarna, Nordpolen åt nordpolackerna, Sydpolen åt sydpolackerna!” Hur hamnade vi här?