En ensam plats
Kristina Sandberg
Norstedts
Det börjar inget vidare. Kristina Sandbergs föräldrar skiljer
sig tidigt, mamman lider av svåra depressioner, pappan missbrukar alkohol. Men
hon får ordning på sitt vuxna liv, skaffar en bra utbildning, har en fin familj
med två döttrar, ger ut böcker, slår genom stort med trilogin om Maj från
Örnsköldsvik, får Augustpriset, Norrlands litteraturpris, livet leker.
Tills leken hastigt och synnerligen olustigt får ett abrupt
slut.
Förhårdnaden som hon kände i ena bröstet, och förträngde
länge, visar sig till slut vara aggressiv cancer av svårartat slag.
Med stor psykologisk trovärdighet och mycket självutlämnande
skildrar Kristina Sandberg sin dödsångest, sin rädsla inför den förestående
behandlingen, och inte minst oron för barnens framtid.
Vi har nog alla en klar föreställningen om livets gång,
föräldrar tar hand om sina barn tills de är vuxna och flygfärdiga, att dö ifrån
barnen innan de kan klara livet på egen hand är ett svek. Och oron är biologisk,
genetiskt betingad.
Hon är fast beslutsam att kämpa för sitt liv. En smärtsam
behandling tar vid som förvandlar hennes kropp till fullvärdigt akademiskt
sjukhus. Den processen liksom efterbehandlingen är till brädden fylld av
diverse mediciner, till ett stort antal motsvarande en apoteksinventering, och
vars biverkningar vill man inte ens tänka på.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar