Nationaldagen firas idag. Det bästa med den är att det är
ledigt mitt i veckan. Fast annandag pingst var ännu bättre. Och på sikt var det
fler lediga dagar.
Länge var Sverige ett av de få länder i Europa som saknade nationaldag.
Knappast någon uppfattade det som en brist, snarare tvärtom tror jag att många
såg det som ett sundhetstecken.
Sverige har inte några dramatiska händelser i sin historia
att ihågkomma, inte heller några nationella trauman.
Den 6 juni var visserligen Svenska flaggans dag, som gick
tillbaka på historiska bemärkelsedagar, men allvarligt talat, vem bryr sig det
minsta om Gustav Vasas kröning eller 1809 års författning?
Sedan blev behovet av en nationaldag mycket påkallat, och Det tål att fundera över orsaken att behovet av en nationaldag blev mycket påkallat. Identitetskris? Kollektiv osäkerhet? Ett sätt att bemöta den växande rasismen?
Nog tycker jag att det borde finnas bättre sätt.
Och det märks. Nationaldagsfirandet känns fortfarande påklistrat, konstruerat, beordrat uppifrån. Och det är väl frågan om det inte hade varit bättre att skippa hela företeelsen.
Nu är det som det är. Nationaldagen är nog ändå här för att stanna.
Sedan blev behovet av en nationaldag mycket påkallat, och Det tål att fundera över orsaken att behovet av en nationaldag blev mycket påkallat. Identitetskris? Kollektiv osäkerhet? Ett sätt att bemöta den växande rasismen?
Nog tycker jag att det borde finnas bättre sätt.
Och det märks. Nationaldagsfirandet känns fortfarande påklistrat, konstruerat, beordrat uppifrån. Och det är väl frågan om det inte hade varit bättre att skippa hela företeelsen.
Nu är det som det är. Nationaldagen är nog ändå här för att stanna.
Bild tagen på nationaldagen i Sollefteå för ett antal år sedan. Tolkningen är fri. OBS! För er med dålig syn - det är inte köttbullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar