"Grzegorz Flakierskis mormor talade inte gärna om sin barndom.
Anledningen var att hon skämdes för den misär hon växte upp i et tidiga
1900-talets Polen. Hon förstod aldrig att hennes barn och barnbarn tvärtom var
stolta över att hon med stor möda tagit sig ur fattigfällan genom hårt arbete
och studier.
Hon flyttade från landet till storstaden där hon tog
studentexamen, engagerade sig politiskt och allmänbildade sig i den fasta tron
att kultur även i form av tråkiga böcker och svårförståeliga filmer gör oss
till bättre människor. Hon överlevde också två världskrig och förintelsen med
hjälp av både sin styrka, sin intelligens och en stor dos tur."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar