Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 14 juni 2018

Litterär resa genom Ångermanland




Mitt bidrag till Allehandas sommarbilaga:


Det litterära landskapet i Ångermanland är som det fysiska – högst varierat. Högt och lågt, stad och land, modernt och folkligt.

Den mesta bebyggelsen i landskapet är av nyare datum, sprungen ur träindustrins makalösa expansion under andra hälften av 1800-talet. Undantaget är residens- och stiftstaden Härnösand. Grundad redan 1585, ett viktigt sjöfartcentrum, först i Europa med elektrisk gatubelysning, och med ett välbärgat och självmedvetet borgerskap.

De pampiga husen runt Stora torget och längs med Skeppsbron skvallrar vältaligt om den rikedom och självkänsla som länge härskade här.

Det var just vid Stora torget som Alfhild Agrells familj bodde vid mitten av 1800-talet, och det var där hon växte upp. Hon var en av sin tids mest uppburna dramatiker, hennes pjäser spelades på Dramaten inför utsålda hus, hon ansågs som Strindbergs och Ibsens jämlike, och hennes dramer kan i stor utsträckning sägas befinna sig i en dialog och replikväxling med de två giganterna.

På senare år har Agrell fått lite av en renässans, och hennes författarskap räknas som ett självklart bidrag till det moderna genombrottet. Men i sin samtid fick hon smärtsamt uppleva hur hon trängdes undan från den litterära offentligheten av den tidens gubbvälde.

Från det borgerliga Härnösand är det bara ett stenkast till det betydligt mer proletära Kramfors. Strax innan man kommer fram till centralorten, precis efter Strömnäs men före Frånö, ligger byn med världens kortaste namn – Å.

Här föddes 1915 Erik Nyhlén. Han kom så småningom att söka sig ut i den stora världen, han blev en av de legendariska Klarabohemerna. I sitt författarskap öser han ur sitt närmast outtömliga förråd av skrönor och historier, många från barndomens Ångermanland.

I de finare litterära kretsarna kallades han för ”Ådalens Piraten”, i de mindre fina för ”den sanningsenlige storljugaren”, och han citerade gärna sin mormor som sa om dottersonen: ”Pojken lög aldrig, han bare hitte på”.

De tidiga skolåren gick Erik Nyhlén i Åskolan. Det var en varannandagskola, vilket passade väl de inte alltid så bildningstörstande barnen. Nedanför viadukten mot Hamnviken, precis intill järnvägsspåren finns kvar skolbyggnadens grund.

Det finns en skröna om att skolans vaktmästare också tjänstgjorde som stins. När ett tåg skulle passera hämtade han sin stinsmössa, ställde sig i stram givakt vid spåren och signalerade att det var fritt fram.

Den författare som kanske mest förknippas med Ådalen är Pelle Molin. Hans ”Ådalens poesi” är en samling äventyrs- och folklivsberättelsen knuten till olika autentiska platser och skildrade med humor. Det är där han skriver de vackra orden: ”Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!”

Han var född 1864 i Tjäll utanför Sollefteå, men står staty i Näsåker, där han hade en stuga, inte långt från Nämforsen, där de flesta av hans berättelser skrevs eller påbörjades.

I närheten kan man beskåda ett av norra Europas största hällristningsområden, med 2500 figurer, älgar, andra djur, fiskar, fåglar och människor, inhuggna i klipporna. Hällristningarna är daterade till yngre stenålder och äldre bronsålder.

Även om Örnsköldsvik är landskapets i särklass största kommun, och har ett vitalt kulturliv, är det få författare av rang som har sina rötter här. En av de få är Karl Östman. Han förknippas visserligen främst med Sundsvall, där han bodde större delen av sitt liv, men han var född i Köpmanholmen, och det var här han tillbringade sina första år.

Det var också här som han blev vräkt för första gången, något som kom att upprepas senare i hans liv. I barndomen var det på grund av fattigdom, i vuxen ålder som straff för politiska och fackliga aktiviteter.

Dessa erfarenheter återspeglas konsekvent i hans författarskap.

Hans barndoms Köpmanholmen, liksom hela Nätrabygden, är en veritabel konstoas med 25 olika konstverk utplacerade i området, och med Herrgårdsparken som centrum.

Brynge kraftstation har förvandlats till ett konstgalleri där Ångermanlands två arv, kultur och industri, förenas i ett kreativt möte.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar