Natten mellan den 7 och 8 juni 1951 avrättades sex
nazistiska krigsförbrytare i Landsberg am Lech. De hade döms till döden i den
så kallade einsatzgruppenrättegången i Nürnberg. Einsatzgrupperna hade gjort
sig skyldiga till massmord på judar, romer, krigsfångar och civila i hela det
av nazisterna ockuperade Europa.
En av deras mest ökända massakrer var det två dagar långa
massmordet på över 33 000 judar i ravinen Babij Jar utanför Kiev.
Den 29 september 1941, första dagen för Jom Kippur, den
judiska försoningshelgen, beordrades judarna i det av tyskarna ockuperade Kiev
i Ukraina av nazisterna att samlas på särskilt anvisade ställen, och ta med sig
värdesaker och varma kläder, vilket antydde en längre resa. I grupper om 100
personer bevakade av SS och ukrainska trupper fick de marschera till Babij Jar
– Gummornas ravin – i utkanten av staden där de avrättades med maskingevär tio
åt gången. Dödandet pågick fram till den 3 oktober och enligt tyska rapporter
tog man livet av drygt 33 000 judar.
Massavrättningar i Babij Jar fortsatte ända tills Kiev befriades av Röda Armén. Det upprättades där också ett koncentrationsläger där förutom judar, också kommunister, partisaner, civila ukrainare och polacker, och romer dödades. Man uppskattar antalet avrättade till minst 100 000, och en del källor uppger mycket högre siffror.
Eftersom Babij Jar användes under 30-talet som begravningsplats för NKVD:s offer omgavs det länge, också efter kriget, med stort hemlighetsmakeri. Tystnaden bröts 1961 av den sovjetiske ”poppoeten” Jevgenij Jevtusjenko med dikten ”Babij Jar”. Det kan vara värt att citera de första raderna:
Vid Babij Jar finns ingen minnessten
Tvär som en skrovlig gravskrift är ravinen
Och den högstämda avslutningen:
I mina ådror finns inget judiskt blod
Men de som hatar judar
hatar mig
krampaktigt i sitt hat
som vore jag en jude själv
och därför
är jag en äkta ryss!
En del av dikten ingår som en viktig del i Sjostakovitjs mäktiga 13:e symfoni. På svenska finns dokumentärromanen med samma namn av Anatolij Kuznetsov utgiven 1967.
Massavrättningar i Babij Jar fortsatte ända tills Kiev befriades av Röda Armén. Det upprättades där också ett koncentrationsläger där förutom judar, också kommunister, partisaner, civila ukrainare och polacker, och romer dödades. Man uppskattar antalet avrättade till minst 100 000, och en del källor uppger mycket högre siffror.
Eftersom Babij Jar användes under 30-talet som begravningsplats för NKVD:s offer omgavs det länge, också efter kriget, med stort hemlighetsmakeri. Tystnaden bröts 1961 av den sovjetiske ”poppoeten” Jevgenij Jevtusjenko med dikten ”Babij Jar”. Det kan vara värt att citera de första raderna:
Vid Babij Jar finns ingen minnessten
Tvär som en skrovlig gravskrift är ravinen
Och den högstämda avslutningen:
I mina ådror finns inget judiskt blod
Men de som hatar judar
hatar mig
krampaktigt i sitt hat
som vore jag en jude själv
och därför
är jag en äkta ryss!
En del av dikten ingår som en viktig del i Sjostakovitjs mäktiga 13:e symfoni. På svenska finns dokumentärromanen med samma namn av Anatolij Kuznetsov utgiven 1967.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar