En säregen Carmen med Norrdans

Det går att göra mycket med klassiker. Men får man göra vad som helst med dem? På den frågan svarar regissören och koreografen Jo Strömgren ett obetingat ja, och han låter Norrdans ta ut svängarna ordentligt i en alldeles egen version av Carmen.

Särskilt mycket med Bizets opera har det i alla fall inte att göra. Förutom några musikstycken. Bland annat den berömda toreadorarian, La Habanera, som pikant nog var i själva verket en då populär spansk schlager och som Bizet inkorporerade i sitt verk i tron att det var en folksång.

Förutom Bizet innehåller föreställningen musik av bland annat Evert Taube, Calle Jularbo, Lill Lindfors, Grieg, Pablo Saraste och okända australiska urinvånare.

Jo Strömgren använder i sin Carmen ett grepp, som jag tror att han nyttjat förut, med en berättarröst. Inga skugga må falla över Lars T Johansson som läser alldeles förträffligt, med den rätta känslan på de rätta ställena, men i sammanhanget blir det inte bara kommenterande utan förklarande på ett docerande sätt. Verbaliserat istället för gestaltat.

Dessutom förskjuter det delvis tyngdpunkten åt teater, och det är inte enbart till de agerandes fördel.

För det är i dansen som norrdansarna kommer till sitt mest fulländade uttryck. Och det i danspartierna som föreställningen lyfter till storslagna artistiska höjder.

Det är en subtil lek med stereotyper, med dans och musik driver man med schabloner som den svenska kargheten, den latinska eldigheten, norsk självgodhet – med en avundsvärd självironi, vurmen för det exotiska – men bara där borta, i de där länderna, hemmavid är det lika trångsynt som fördomsfullt.

Miljön är ett bibliotek, den samlade mänskliga kunskapens högborg, men som det gäller att ta till sig, något som försvåras av att biblioteket av mer eller mindre välgrundade skäl stängs lite då och då.

Den kärlek som skulle kunna utgöra ett motstånd och ett alternativ till ignoransens hat förråds fegt i ett skrämmande åskådligt fall av bristande civilkurage.

Här gestaltas med burlesk humor, givetvis med underliggande allvar och brännande aktualitet, ett tragikomiskt drama om utstötthet.

En högst säregen föreställning av Norrdans, som än en gång väljer en kreativ väg utanför de upptrampade konstnärliga stigarna.

Koreografi, regi, text, scenografi, ljusdesign: Jo Strömgren

Kostymdesign: Bregje van Balen

Dansare: Tomáš Červinka, Claudia Fürnholzer, César García Steensen, Viktor Konvalinka, Lava Markusson, Jakub Mędrzycki, Hanna Nussbaumer, Leila Verlinden

Svensk översättning: Daniel Adolfson

Röst: Lars T Johansson

Musik: Evert Taube, Carl Jularbo, Lill Lindfors, Rodion Shchedrin, Pepe Romero, Rabih Abou-Khalil, Georges Bizet, Edvard Grieg, Pablo Saraste, Luis Mariano, The Tramps, Jörgen Knudsen, Bergmund Skaslien, Pasqual Marquita, samt musik från okända australiska urinvånare.

Världspremiär: 19 juni 2016 på Festspillene i Nord-Norge, Harstad

Foto: Lia Jacobi