Det var här det började. I april 1955 gick det första
charterflyget från Stockholm till Palma de Mallorca. Resan kostade en
tusenlapp, vilket motsvarar 15 000 i dagens penningvärde, och det blev fyra
mellanlandningar innan man nådde slutmålet. Dessutom tvingades man övernatta i
Marseille eftersom flygplanet saknade tillstånd för nattflygning.
Än idag utgör Mallorca en synonym för svenskt
charterresande, och den baleariska ön har till och fått ett eget smeknamn,
”Mallis”, med en klang som förenar kärleksfull längtan med nedlåtande hån.
Men bortom playorna, familjehotellen, ungdomsfyllorna och
grisfesterna har Mallorca en spännande kulturhistoria.
Byn Valldemossa på öns nordvästra kust är väl värt ett
besök. Med en smått dramatisk omgivning med höga berg och djupa dalar, smala
slingrande gränder, gammaldags charmiga stenhus, utstrålar byn något av genuin
sydeuropeisk, Medelhavsaktig atmosfär från det förflutna.
Framför allt har byn vunnit världsberömmelse genom ett
vinterbesök här 1838-39 av kärleksparet George Sand och Frédéric Chopin. De
hade två syften med sin resa. Dels vill man komma ifrån det illvilliga förtalet
som florerade i Parissocieteten med en intensitet som var sällsynt till och med
för denna skvallermetropol.
George Sand, som egentligen hette Aurore Dudevant, var
visserligen sin tids okrönta skandaldrottning. Frånskild, ensamstående mor, som
förkastade samtidens könsrollskonventioner, klädda sig i manskläder, rökte
cigaretter, och tog sig älskare efter behag. Hon var därtill en flitig författare
av starkt samhällskritiska romaner, hon var vid sidan av Victor Hugo den mest
lästa författaren i Frankrike och i sina romaner tog hon fasta på
kontroversiella ämnen som sexualitet, incest och relationer mellan människor över
olika samhällsklasser.
Hennes relation med den betydligt yngre kompositören och
pianisten blev livligt avhandlat av elaka tungor som det förvisso inte rådde
någon brist på i Paris. Den sjukligen, känslige och tämligen konventionelle
Chopin tog mycket illa vid sig, och önskade att dra sig undan sladdertackornas
hätskhet.
Tanken var dessutom att Medelhavets värme och den hälsosamma
havsluften skulle ha en välgörande effekt på Chopins tuberkulos och den
reumatism som Sands son Maurices led av.
Det blev inte riktigt som de hade tänkt sig. Hela resan kan
inte beskrivas som något annat än fiasko.
Det årets vinter var ovanligt kylig, regnigt
och blåsig, vilket hade rakt motsatt effekt på sjuklingarna än den avsedda.
Vistelsen på Mallorca började illa från första stund. Det
var svårt att hitta ett boende, och det första stället där de kom att stanna,
med det olycksbådande namnet Vindarnas hus, visade sig snabbt vara totalt
olämpligt när Chopin drabbades av luftrörskatarr. Hyresvärden fick panik då han
insåg att den klene utlänningen bar på tbc, och han vräkte sällskapet utan
vidare diskussioner.
Lyckligtvis lyckades man snart hyra en cell med tre rum i
det gamla kartusianklostret i Valldemossa. Men också här var vädret fortfarande
lika ogynnsamt.
George Sand betraktades som en främmande fågel av
Mallorcaborna, som blev än mer chockade av hennes frigjorda stil än
moralisterna i Paris. Många visade även öppet rädsla för den lungsiktige
Chopin. Dessutom gick de inte ens i kyrkan på söndagarna!
Sand gav igen med råge i sin roman ”En vinter på Mallorca”
som utkom 1842. Där beskriver hon öborna som inskränkta, giriga, tjuvaktiga och
missunnsamma.
Kvar efter det udda parets fyra månader långa vistelse i
Valldemossa finns ett litet museum där man bland annat kan beskåda Chopins
piano. Här komponerade han det kända ”Regndroppspreludiet”, ett antal andra
preludier, en ballad i F-dur, två polonäser, en mazurka och två nocturner.
Den historien är välkänd. Mindre känd är Robert Graves många
år på Mallorca. Graves såg sig själv främst som poet, men han skrev romaner
också, och är mest bekant för den breda publiken för sina böcker om den
romerska kejsaren Claudius, och som blev omåttligt populära som tv-serien Jag,
Claudius.
Graves blev mycket illa sårad i första världskriget i slaget
vid Somme 1916. Han led av posttraumatisk stressyndrom och plågades svårt av
sviterna av sina skador. 1929, efter ett tips från Gertrude Stein, flyttade
Graves till Mallorca. Han köpte ett hus i byn Deiá, en och en halv mil norr om
Valldemossa.
Med undantag för åren 1936-46, då han höll sig undan från
det spanska inbördeskriget och senare världskriget, kom han att bo i Deiá fram
till sin död 1985. Många celebriteter gästade hans hem, bland annat Picasso,
Garcia Marquez, och en rad kända skådespelare.
Huset och trädgården är numera ett museum.
Så visst är Mallorca värt en resa. Även en charterresa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar