Inga-Britt Sparring, för de flesta känd bara som I-B, kallar
sin utställning på Kramfors konsthall för ”Själbiografi”. Alltså inte
”Självbiografi” utan ”Själ-”. Det är en finurlig ordlek, men med ett
underliggande allvar. Utställningen är ett försök att åskådliggöra en själslig,
men delvis också intellektuell, utveckling.
Lite självbiografi är det också förstås, och kanske inte så
lite. Det finns en antydan till en kronologi, framför allt i början av
utställningen. Med gamla foton av I-B:s föräldrar, och flera generationer av
föregående släkten, markeras en tydlig förankring i tiden.
Med en medelbar fortsättning, ett porträtt, svart-vita foton
på I-B, hennes syskon, och även hennes barn, de på jorden, och det i himlen.
I samma sammanhang hänger konstnärens första målning, med
kraftfulla färger för starka känslor, och en symbolik som förmår uttrycka sorg.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar