Lyckad festival med spännande inslag

Den nya Nordingråfestivalen är en mäktig manifestation av kreativ kraft i hjärtat av Höga kusten. Det kan bli hur bra som helst, här finns bredd, höjd och djup. Man höll till på två ställen, Järnsta Kafé – som ligger i Vännersta, och det till och med för Nordingrå osannolikt natursköna Lappudden.


På Lappudden hade man förutom musik en sång- och dansworkshop med Katarina Edén, och en konstutställning av Maria Tjärnström. Hennes konst är tydligt naturinspirerad, många målningar har symboliska motiv med mystiska inslag, men de uppfattade jag som epigonverk, ganska slentrianmässiga. Däremot fanns det några djurmotiv med kraftfull skärpa i färgskalan, skarpa konturer, och en tydlig vision. Lite av samma vision kunde man se i en serie målningar av gamla rostiga bilar, dumpade i naturen.

Också i Järnsta Kafé bjöds det på ett par spännande workshops. Huvudinslaget här som på Lappudden var emellertid musiken. Programmet bestod av en välbalanserad blandning av världsmusik, reggae, rockpunk, blues, country och ytterligare några svårdefinierade stilar.

Musikprogrammet hölls skickligt ihop av en cirkusdirektör och hens assistent – jag tyckte de såg ut som Jannie Nielsen och Petra Näslund, men är inte helt säker – som på en oefterhärmlig svengelska underhöll publiken, utan att för ett enda ögonblick falla ur rollen.

Men det som lyfte Nordingråfestivalen från att vara ännu en dussinfestival bland mängden av musikfestivaler som äger rum under sommaren till en helt annan nivå var Konstscenen på Järnsta Kafé.

Här kunde man ta del av fascinerande, gränsöverskridande konst, som vill något mer än att enbart underhålla för stunden. Lisa Larsdotter Petterssons ovanligt verbala danspreformance på gränsen mellan humor och förtvivlan utmanade med frågor om självförståelse. Natalia Kamia spelade vad hon själv kallade ”laptopsjazz”. Hon använder sig av ett program som heter iannix, och som utifrån grafiska former återskapar ljud. Resultatet skulle förmodligen uppröra många på Socialstyrelsen.

Natalia är också medskapare tillsammans med Björn Eriksson och Daniel Wedin till en konstvideo som visade efter midnatt som pricken över i:et. Videon är ett collage av återvunna filmklipp, som nu har fått ett nytt liv, och med ett intrikat samspel mellan ljud och bild bryter de invanda logiska sammanhangen, för att bära upp och förstärka våra drömmar och fantasier.

Festivalen var en fullträff. Och tur med vädret hade de också!