Sverige är ett stort (med europiska mått mätt) och långt land, med relativt stora avstånd, och därför borde goda kommunikationer vara extra prioriterade här. Men icke så. Det är precis tvärtom, Sveriges storlek anförs som ett argument för att INTE bygga ut tågtrafiken. Och så är landet glest befolkat, som bekant. Så det lönar sig inte att bygga ut tågnätet, vi har inte råd med det – eller vill ni ha det som i Grekland?
Som i Grekland har vi det inte, inte heller när det gäller tåg. Sverige är det land i EU som satsar minst på tågtrafiken, och resultaten låter inte vänta på sig. Sverige är numera ett u-land när det gäller tågtrafik, och ingen blir vare sig förvånad eller arg längre när det blir stopp i trafiken någonstans på grund av signalfel, elfel, fel…
SJ betalar förmodligen mer i ersättningar för alla förseningar än de investerar i underhåll.
Och det man frågar sig är hur det är möjligt att vi inte har råd med tåg, men däremot med en flygplats i varenda garderob runt om i landet. 40 flygplatser! Där jag bor har vi max tio mil till tre flygplatser, inom en radie av 20 mil är det fem. Och det med ett befolkningsunderlag på lite drygt 600 000. 120 000 per flygplats, föga imponerande.
Berörda kommuner antingen äger flygplatserna direkt, eller är medfinansiärer. Det blir åtskilliga miljoner per år, och de flesta av flygplatserna går dessutom med förlust. Men det, det har vi råd med. År efter år. Visst är det konstigt.
Att resa sägs vara bildande, men jag vet inte det jag. Avkopplande kan det många gånger vara, men nog tror jag att det flesta tar bara med sig fördomar hem i bagaget från sina resor, oavsett om det är när eller fjärran.
Thailand är ett populärt resmål, och för några år sedan kom det faktiskt en bok från Thailand som hade ett och annat att säga om turisterna därstädes. Föga smickrande, inte alldeles oväntat.
Boken heter ”Sightseeing”:
Sightseeing
Rattawut Lapcharoensap
Övers. Ia Lind
Norstedts, 2006
Thailand är numera resmålet nummer ett, och alla som har varit där tycker att det är SÅÅ fint, och thailändare är SÅÅ trevliga. Men hur många har läst en thailändsk bok? Nu har ni chansen, men varning utfärdas – det här är så långt bort från en glättig turistbroschyr som det överhuvudtaget går. ”Sightseeing” av den unge blott 27-årige Lapcharoensap är en samling noveller. Där finns dels det omvända turistperspektivet, thailändarna tittar på turisterna, och det de ser är inte alltför vackert: ”Här erbjuder man dom historia, tempel, pagoder, traditionella danser, flytande marknader, fisk- och skaldjurscurry, tapiokadesserter och kooperativa sidenväverier, men det enda dom egentligen vill göra är att rida på åbäkiga grå djur, som en skock vildar, och dregla över flickor och dessemellan ligga utslagna på stranden och få hudcancer.”
Dels finns här berättelser som ger inblick i ett vardagens och vanligt folks Thailand, långt bortom turisternas värld. Den kanske mest gripande novellen handlar om vänskapen mellan två thailändska pojkar och en kambodjansk flyktingflicka – Thailand är ett stort flyktingland – som tar abrupt slut efter att kambodjanernas kåkstad utsätts för en regelrätt pogrom, inte heller främlingsfientlighet är något okänt i det tjusiga turistparadiset.
Lapcharoensap skriver en enkel realistisk prosa, med fina miljöskildringar där man riktigt kan se alla färger och känna alla dofter. Man blir nyfiken på Thailand, dess historia och kultur, lyssna på morlam-musik. Nästa år utkommer Lapcharoensap med sin debutroman på svenska, där har vi något att se fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar