Gränsöverskridande kommunikation på Utås

Det är minst sagt vanskligt att ens ställa frågan om vad som är skillnaden mellan hantverk och konsthantverk, eller hantverk och konst för den delen. Utställningen på Galleri Utås, strax norr om Husum, som har vernissage på söndag, räds varken frågorna eller svaren.


Carina Seth Andersson balanserar hela tiden i gränslandet mellan hantverket och konsten i sina glasföremål. Resultatet blir ett mycket spännande konsthantverk. Utgångspunkten är bruksföremål, och den traditionella hantverksprocessen, vars huvuduppgift är att bevara och imitera. Seth Andersson lägger till en kreativ formgivning. Den ligger nära den modernistiska svenska formtraditionen, med dess tydliga funktionalistiska influenser, med stram, avskalad, nästan naken form.

Carina Seth Andersson lättar upp det raka med en stor dos humor, hennes föremål är sällan helt ”perfekta”, det finns alltid något medvetet ”fel”, det vanligaste är förskjutna proportioner.

Det i sig skapar en intressant lek med formen.

De flesta föremålen är ingenting annat än olika varianter på flaska med kork, i ett spänningsfält mellan variation och likformighet. Färgen är mest intensivt svart, för att med några enstaka objekt brytas av med vitt och vulgärt rosa. Andra är en spännande kombination av varmt och kallt, framhävt med svart och vitt.

Seth Andersson arbetar också med material på ett nytt och spännande sätt. Jag blev helt fascinerad av karaffer tillverkade av krossade dataskärmar, med en nästan mystisk gråskala. Det är ett sätt att arbeta som självklart pekar hän mot en stark miljömedvetenhet.

Det är ytterligare fyra konstnärer som ställer ut samtidigt, och det gränsöverskridande draget går igen hos Anders Stolt. Hans föremål, som han själv kallar stilleben, har en medveten vaghet som gör dem svåra att klassificera. De utgör en egen hybrid som består av skulptur, måleri och konsthantverk.

Det i sin tur kommunicerar med de andra konstnärerna. Mikael Fagerlunds objekt i plexiglas är en genomtänkt lek med ljus, där plexiglaset är den yta som reflekterar ur olika vinklar målningen som befinner sig någonstans i objektets (ut)kanter.

Mats Å Eriksson undersöker i sina målningar den visuella övergången från linjer till yta, och även det möte mellan färger i vilket det uppstår nya figurer och former. Det är nästan hypnotiskt.

Slutligen är det Per Enokssons måleri med kaotiska influenser från graffiti, serier, och grafisk formgivning, som blandar modernism och samiska inslag.

Utställningen pågår till den 5 augusti.