Feministiskt morddrama vid Skule

TEATER

Mordet i Klingre
Regi: Gunvor Jonsson
Musik: Magnus Edholm

För andra året spelar Höga kusten Teaterförening Bo R Holmbergs pjäs ”Mordet i Klingre” vid Skulebergets fot. Under vintern har man dessutom hunnit med ett mellanspel med Dario Fos ”Det sjunde budet” – dock inomhus. Sammantaget har det gjort att amatörskådespelarna har haft tid och tillfälle att vässa yrkeskunnandet och utveckla scenvanan.

I två av de stora rollerna är det nya skådespelare. Emelie Sellin har ersatt Jimmie Edlund som Berättare, och istället för Karin Olsson uppträder Linda-Marie Nygren som Kristina Persdotter. Det märks att de är noviser, de agerar ganska stelt och räddhågset, och framför allt Emelie Sellin går ordentligt vilse i texten vid flera tillfällen. Det släpper emellertid i andra akten, och blir mycket säkrare, tydligen behöver de två bara lite tid för att växa in i sina roller, så kommer det garanterat att bli mycket bättre.

I gengäld uppträder resten av ensemblen med stor pondus och självsäkerhet, det går inte att ta fel på vilken oerhörd utveckling flera av skådespelarna har genomgått sedan förra sommaren.

Framför allt gäller det Robert Sandström i den stora rollen som Erik Holmberg (OBS! inte släkt med Bo R!), han vågar spela ut och skänker rollfiguren nya dimensioner. Om han förra året var duktig på att gestalta strebern och tyrannen, övertygar han nu också som förförare och framtidshopp.

Duktiga är också Lill Holmberg och Lennart Jonsson i de bärande rollerna som Kristina föräldrar. De är nyanserade på ett samtidigt eftertänksamt och kraftfullt sätt som paret Macbeth på undantaget.

De fyra bondkvinnorna, spelade av Linn Bodin, Agneta Westerlund, Ulla Dahlin och Kaija Lundgren, binder skickligt ihop handlingen. De övriga gör som sagt mycket väl ifrån sig. Ett extra plus för Lennart Lundgren som prästen, och Jarmo Eklund som i rollen som Karl XIII lyckas med konststycket att få vår egen monark att framstå som en intellektuell gigant.

Bo R Holmbergs pjäs utgår från ett verkligt kriminalfall. Stycket har en stark feministisk laddning, då det ställer viktiga frågor kring kvinnans ställning i samhället: det är svårt för en ensamstående kvinna att klara sig själv, och när drömprinsen visar sig vara en hustrumisshandlare står få alternativ till buds för den stackars kvinnan, i synnerhet som fördomarna är starkt förankrade i samhället.

Mycket positivt har förstås hänt sedan början av 1800-talet, men det är naivt att tro att problematiken är helt inaktuell i våra dagar.

Ytterligare föreställningar spelas 27, 28 och 29 juli.